Tomhet i Mattias Huvud

Jag känner en tomhet. Något fattas, något som har funnits i mitt liv, till och från i de senaste månaderna. Men nu är det borta.

Jag har klarat Final Fantasy X. Jag kommer aldrig mera få höra Yunas vackra stämma säga något som jag inte hört förut. Ja, jag kan ju spela det en gång till. Men då får jag ju bara höra, se och uppleva saker jag redan hört, sett och känt förut.

Alltid denna tomhet. Samma sak varje gång jag klarar ett spel jag tycker om.
Jak and Daxter var väl det närmaste före FFX, men jag kan speciellt komma ihåg abstinensen efter Ryo när jag hade klarat de båda Shenmue-spelen. Visst, det är ju alltid skoj att veta att man klarat spelet. Man känner sig ju nöjd och så. Men nog skulle det ha varit bättre om det hade vart lite längre, bara liiite!

Om man bara kunde glömma bort saker på kommando, då skulle man ju kunna spela alla favoritspelen igen och igen, och få samma enastående upplevelse varje gång. Ingen upprepning eller tråkig känsla av: [i]”Suck, det där visste jag ju redan”[/i]. Man kanske kan testa med en planka. Om man slår nog hårt på rätt ställe så kanske minnet försvinner så att jag kan uppleva saker på nytt. Fast då finns väl faran att något annat försvinner i samma smäll.

Det lättaste är väl att införskaffa ett nytt spel som man aldrig har spelat förut. Fast just nu känns det inte som att något annat spel skulle kunna ge mig samma känsla, det känns inte som att det finns något annat spel värt nog att spela. Att jag endast har 20kr är ju också lite av ett problem.

Jag tar nog den billiga vägen, jag tar och spelar igenom en gammal guldklimp. Hmm, jo det blir det. Shenmue ska jag spela. Och när jag har klarat det så behöver jag ju inte riktigt känna samma tomhet, då jag har tvåan. Och när jag har klarat tvåan så kommer SEGA ha utannonserat att de släpper Shenmue 3 innan jul.

Jo, det blir nog så.

I am Sam

Såg nyss en film med mamma och pappa. I am Sam. Trevlig liten feelgood-film om en autistisk kille som får ett barn. Bra spelat av Sean Penn (som har varit gift med Madonna, och hon hånglade ju med Britney och Christina !!).

Tidigare idag så har jag inte gjort något speciellt, suttit vid datorn och spelat lite TV-spel. Var även på MAXI och handlade med pappa. Köpte en sån där ny SanSao-läsk. Smakade nästan exakt likadant som en trocadero tycker jag. Konstigt att de kan göra en läsk som smakar så likt en annan. Fast det är klart, det är väl som att säga att det är konstigt att det finns både Fanta, Jaffa och Zingo…

Förresten, på tal om TV-spel så spöade jag Dark Valefor i FFX idag. Det känns verkligen skönt, har liksom gått runt och varit sur på att han står i vägen i någon vecka nu. Kanske lite mysko att tänka på spel så…men då är det ju ett grymt bra spel också! :D

Nu ska jag ut och promenera lite med Totte. Sedan kanske vi går till honom och chillar med hans söta katter, det är inte helt bestämt. Hejdå.

Big Daddy.

Vi skulle ju som sagt spela brännboll idag, men på grund av regn blev det inomhusaktiviteter istället. Det var stafetter av olika slag, klass mot klass. Bara förödmjukande och pinsamma saker, såklart. Ett till plus var att de använde grupptryck och skuldkänslor för att tvinga folk att ställa upp på grejerna. Det enda bra var väl att vi fick sluta klockan 10.30.

Sedan satt jag bara inne vid datorn/TV:n hela dagen. Jag somnade även en timme i soffan.

På kvällen var jag och Totte på bio, Folkets Bio närmare bestämt. De visade en koreansk film som heter Sök min på mobilen. Vi såg den på Umeå Internationella Filmfestival och tyckte verkligen om den, så vi tog chansen nu och såg den igen. Den var lika bra denna gång, om inte bättre. Tänkte nästan skriva en recension av den, men sedan kände jag att jag bara inte orkade. Någon annan gång kanske.

Nu ska jag snart sova, en skoldag även imorgon. Om än den sista för veckan.

Vad ska jag skriva? LÄS!

Jag har ont i halsen. Det är den där speciella känslan i halsen som jag alltid får innan en förkylning bryter lös. Jag har alltså någon vecka fylld med snor och total igentäppt näsa framför mig. Underbart.

Jag är trött.

Erik, mamma och pappa är i bilen på väg till Lund nu, så jag är helt ensam här hemma.
Det känns lite småläskigt att ha hela för sig själv i fyra dagar…det är så stort och tyst… Något som kanske är ännu mera konstigt är att Erik nog aldrig kommer hem igen. Eller, han kommer ju hem tillfälligt vid jul och så, men han kommer nog aldrig att flytta hem igen. Jag kommer aldrig mera bo hemma med min brorsa. Nu är det alltså jag och mina föräldrar tills jag flyttar. Läskigt.

Imorgon är det någon sorts friluftsdag. Vi som går IB, alla tre år, ska spela brännboll tillsammans. Hoppas att det regnar. Fast jag kan nog inte vara med ändå…det känns inte precis som att jag kommer vara speciellt frisk imorgon. Jag kommer nog vakna förkyld som en åsna. Underbart.

Nu är det ännu lite mera TV-tittande som gäller. Vi hörs.

Finansiella vinster.

Som ni kanske kommer ihåg så skrev jag igår om att jag hade problem med att bestämma om jag skulle köpa en TV nu eller inte. Hur som helst så bestämde jag mig för att köpa en och åkte därför med pappa som stöd iväg mot El Giganten.

Väl där så gick jag fram till en försäljare och sa att jag ville köpa en TV. Det tog en stund, men jag fick till slut fram budskapet att jag inte ville köpa en dyrare variant för att skillnaden var som ”natt och dag” på bild och ljud kvalitén. Men trodde du verkligen att det skulle sluta där? Nä. Efter några minuters knappande och ringande så förstod försäljaren (som för övrigt var en läskig tjej med en fet prilla inne och en nästan hotelsefull försäljningsstil) plötsligt att det inte fanns några av just den modellen som jag skulle ha inne i lager och att de inte skulle komma in förrän i mitten av september.

Som tur var så kunde ju försäljaren ge mig en bra deal och sälja en Telefunken som de fått i retur för samma pris, även fast den var dyrare egentligen. Ännu mera knappande och ringande följde, med samma sak resultat. Den var redan såld.

Försäljaren förstod att hon var tvungen att göra något drastiskt för att behålla mig som kund, hon måste ge mig ”one hell of a deal”, så att säga. Så hon säger att jag kan få köpa denna Philips-tvn för samma pris (det är 800kr mindre än ordinarie pris), men egentligen så borde jag ju köpa en cirka 1000kr dyrare samsung, skillnaden är ju som natt och dag. Efter att ha tänkt i cirka … 0,5 sekunder så bestämmer jag mig för att ta Philips-modellen. Och nu står den här bredvid mig, och lyser upp rummet med sitt varma sken.

Förlåt att jag skrev så mycket om en så tråkig sak, men jag känner mig bara så himla nöjd över att jag fick en sak för nästan 1000kr billigare än vad den borde ha kostat. Det känns nästan som att jag har lurat de, överlistat de men mitt starka intellekt. Mattias, the evil mastermind.

We love WordPress