Tomhet i Mattias Huvud
Jag känner en tomhet. Något fattas, något som har funnits i mitt liv, till och från i de senaste månaderna. Men nu är det borta.
Jag har klarat Final Fantasy X. Jag kommer aldrig mera få höra Yunas vackra stämma säga något som jag inte hört förut. Ja, jag kan ju spela det en gång till. Men då får jag ju bara höra, se och uppleva saker jag redan hört, sett och känt förut.
Alltid denna tomhet. Samma sak varje gång jag klarar ett spel jag tycker om.
Jak and Daxter var väl det närmaste före FFX, men jag kan speciellt komma ihåg abstinensen efter Ryo när jag hade klarat de båda Shenmue-spelen. Visst, det är ju alltid skoj att veta att man klarat spelet. Man känner sig ju nöjd och så. Men nog skulle det ha varit bättre om det hade vart lite längre, bara liiite!
Om man bara kunde glömma bort saker på kommando, då skulle man ju kunna spela alla favoritspelen igen och igen, och få samma enastående upplevelse varje gång. Ingen upprepning eller tråkig känsla av: [i]”Suck, det där visste jag ju redan”[/i]. Man kanske kan testa med en planka. Om man slår nog hårt på rätt ställe så kanske minnet försvinner så att jag kan uppleva saker på nytt. Fast då finns väl faran att något annat försvinner i samma smäll.
Det lättaste är väl att införskaffa ett nytt spel som man aldrig har spelat förut. Fast just nu känns det inte som att något annat spel skulle kunna ge mig samma känsla, det känns inte som att det finns något annat spel värt nog att spela. Att jag endast har 20kr är ju också lite av ett problem.
Jag tar nog den billiga vägen, jag tar och spelar igenom en gammal guldklimp. Hmm, jo det blir det. Shenmue ska jag spela. Och när jag har klarat det så behöver jag ju inte riktigt känna samma tomhet, då jag har tvåan. Och när jag har klarat tvåan så kommer SEGA ha utannonserat att de släpper Shenmue 3 innan jul.
Jo, det blir nog så.