Novell: Minnet.
Äh vafan jag slänger in novellen.
Jag är inte rädd för något. Typ.
Stackars palatset sörjer.
Idag är det onsdag, sovmorgonsonsdag. Fast jag vaknade så sent att jag var tvungen att stressa rätt mycket på morgonen, så den där sovmorgonskänslan infann sig inte riktigt. Fast jag försov mig inte helt och missade hela första lektionen i alla fall.
*hint* Som Kristoffer gjorde *hint*
Skrev nyss klart min novell, måste faktiskt säga att jag är rätt nöjd. Kanske lägger upp den här senare…det beror på om jag känner att jag klarar det trycket som då kommer att ligga på mig. Ni kommer ju att kunna läsa, skratta och totalt såga den då. Jag får se om jag vågar.
Usch, jag måste läsa ut den här jävla boken. Den är tråkig. Egentligen är den väl rätt likadan som alla andra böcker jag tycker om, men det är några saker som stör rejält. Jag har ju bara läst drygt 50 sidor så jag borde kanske inte döma ut den helt, men det är fan svårt att inte göra det. Jag ska försöka gilla den, älska och vårda varenda ord.
Jag vet inte riktigt om jag ska köpa en GameCube längre. Kanske borde spara lite cash till resan till Lund. Jag kan ju köpa spel och grejer till de konsoler jag har nu istället och spara resten av pengarna. Ah! Jag låter fan som min mamma!! Får se hur det känns på fredag. Det är då det ska ske.
En av de låtarna med det mest klockrena budskap måste verkligen vara Beuty is the Beast med The Ark. Om folk lyssnade och verkligen lyssnade på vad som sägs i den låten (eller i någon annan låt av The Ark) så skulle nog världen bli ett bättre ställe att leva på. Att inte folk förstår det.
Nu ska det tränas på japanska. Måste få in de där tecknen!