Nasoferm[RegisteredTrademark]
Allting fylls ut av tomrum, det är egentligen bara ingenting som vi är uppbyggda av. Vi lever i väntan och när väntan är slut så blir vi frustrerade, uttråkade. Ett nytt mål sveper in på scenen och så är längtan där igen.
Jag letar efter något att längta efter, ett mål i vardagen. Julafton? Bra betyg? Bättre hälsa?
De två sistnämnda alternativen låter mera som utmaningar är mål. Visserligen ligger det väl ett mål i utmaningen, men det krävs ju disciplin och styrka för att klara sig igenom det. Det krävs ingenting för att det ska bli julafton, inte av mig i alla fall. Tiden går och julen kommer, så är det ju bara. Fast det är klart, om jag skulle dö innan julen inträffade så får jag ju inte ut så mycket av den.
Det krävs kanske lite av mig ändå? Tiden kanske inte bara vandrar utan att jag måste göra något. Jag måste ju överleva. Eftersom att tiden egentligen inte finns, det är något som vi människor bara har hittat på, så skulle ju tiden stanna och dö ut i samma tidpunkt som jag dog. De andras, eran tid fortsätter ju självklart, den har ju inte jag något att göra med. Ni kan andas ut.
Tiden är relativ. A hinner med X antal saker på en dag, medan jag bara hinner med hälften.
Vem fan är den där X?