respirera. in. ut.
Jag har slutat uppdatera lika ofta som jag gjorde förut. Mest på grund av att jag har förstått att det inte är intressant att läsa om mina dagar. Det händer ju inget. Från och med nu ska jag bara försöka skriva när jag har någon intressant fakta att dela med mig av, någon intressant tanke jag vill föra över till er eller kanske någon nyhet som jag vill säga vad jag tycker om.
Egentligen så känns hela den här sidan rätt så misslyckad. När en person, som jag, gör en hemsida så vill man ju såklart få så många läsare som möjligt, det känns ju lite tråkigt att ständigt tala mot en vägg. Utan att få svar.
Jag kanske borde ge sidan en annan sorts inriktning? Något som fler skulle finna mera intressant än en medelklasskilles trista och vardagsgråa historier. Fast då måste jag ju komma på något som fångar allas uppmärksamhet, något som verkligen gör folk intresserade. Utan att vara för lik någon annan, ingen gillar ju en härmapa.
Men allting slutar ju här. Jag skriver och skriver, klagar på det och klagar på det andra. Men allting slutar här. Hur många gånger har jag inte skrivit att jag vill ha flera läsare? Eller känner vi inte alla igen detta spår av tristess och gråhet i alla söndagsinlägg? Nu, i detta 114:e inlägget på min webblogg, borde jag väl då ta tjuren vid hornen och göra något annat, bryta cirkeln och bilda en vacker fyrkant. Men nej, det blir som vanligt. Självkritik.
Om jag ska vara ärlig så skriver jag bara på den här sidan för att jag tycker om att skriva. Jag tycker om att man kan bilda små meningar med hjälp av ord och bokstäver. Som Oskar Skog säger, jag gillar bokstäver som bildar ord. Att många inlägg då blir lite ostrukturerade och kanske ointressanta kvittar enligt mig, huvudsaken är att jag får sitta och knappa på mitt skrivbord lite. Det får mig att känna mig lite duktig, lite artistisk, jag skapar.
Ibland kan det till och med bli riktigt bra tycker jag. Och då är jag verkligen inte någon som gillar att skryta. Mina egna favorittexter ligger i och för sig inte här på webbloggen, utan på baoba. Är riktigt nöjd och stolt över alla de tre texter som jag har upplagda där. Synd bara att den inte uppdateras så ofta nu för tiden, inte för att jag grämer Oskar. Han har nog en hel del annat att stå i.
Orden tar slut ibland. Flödet från hjärnan bara stoppar, en motorväg sprängs i småbitar av någon ond kraft. Jag hittar inget att skriva om just nu. Det blir nog inte så mycket mera i detta inlägg.