veni-vidi-fyrkant
Som ni förhoppningsvis ser så är inte bloggen likadan som igår. Det heter inte ens samma sak, eller har samma adress…
Jag har gått ganska länge och klurat på hur jag skulle kunna göra sidan lite mysigare och så fick jag en idé igår kväll som jag sedan omvandlade till färdig hemsida nu idag efter skolan. Frågan är ju om det blev bättre eller sämre, jag kan faktiskt inte bestämma mig… Samtidigt kanske jag inte ska säga så mycket innan sidan är helt klar. Färgsättningen är just nu väldigt provisorisk.
Är det något som är svårt med webbdesign, eller kanske design i allmänhet, så är det färger. Det är ju verkligen det första man reagerar på när man för första gången ser något, vare sig det är en dammsugare, en glasspinne eller en hemsida. Om man nu inte är färgblind (då får man fan skylla sig själv ;-)).
Förra layout:en på sidan hade ju en varm brun/beige ton över sig, vilket jag verkligen gillade. Det roliga med det var att det inte var jag som bestämde de färgerna, utan de kom som ett tips från den gamle skojaren Vajpero. Jag kanske ska fråga honom igen? Eller ska jag hålla kvar i den här orangea grejen?
Förresten, det är inte bara färger som ändrats… Mattias Webblogg is no more, fyrkant has risen from the lava-spewing place some of us call hell. Ett helt nytt namn på sedan alltså, inga konstigheter. Jag har för övrigt även tagit beslutet att börja använda just ”fyrkant” som nick istället för det nuvarande ”waxeus”. WAX-Crew känns minst sagt lite passé.
En annan sak som ni kanske har märkt är att olika inlägg har olika bakgrundsfärger beroende på vilken kategori de tillhör. Vilka färger som ska vara till vilka kategorier är verkligen inte fastställt. Förslag?
Fan. Har suttit sedan klockan 15.30 vid datorn och gjort om hemsidan. Är verkligen helt utmattad och känner även en liten ångest över att jag inte fått något skolarbete gjort idag. Högen blir större och större och den ända utvägen är att hoppa rakt på den, vilket kommer att leda till att hela högen rasar ner över mig så att jag inte kan andas. Lite som när Indiana Jones springer framför det där rullande klotet. Fast inte i djungeln då. Och utan det lyckliga slutet.