ännu en sten i muren
Någonstans lite bakom vänstra ögat, liksom bakom själva ögonloben några centimeter in i huvudet. Där sitter den lille jäveln och hackar fram en irriterande huvudvärk som verkligen får mig att inte vilja färdigställa (börja på) mitt argumenterande tal som ska framföras på svenskan imorgon. Den lille jävel sitter där och försöker bända loss ögat med en bandyklubba. Det är i alla fall så det känns. Jävla skitbandy.
Hah! Jag överlistade honom. Han är död och kommer aldrig tillbaka. Han dränktes så som de okristliga under syndafloden av min dusch. Jag blev gud för en sekund i min egna lilla värld och allt sköljdes bort, allt det dåliga och dumma borta för någon minut. Men nog kommer det smygande tillbaka. Kanske om jag lägger mig ned och låter sömnens helande kraft verka så att den där känslan blir en aning mera permanent.
Förlåt om ni inte riktigt hänger med i mina tankar, meningar och ord. Det är liksom ganska svårt att skriva när man bara är en helt vanlig fyrkant, det är liksom svårt att hitta av rätt tangent när man bara har fyra hörn att använda som pek- och tryckredskap. Eller vänta nu, var jag en människa?
Mindre än två veckor till jullov. Mindre än två veckor kvar till jullov. Värt att upprepas (flera gånger).
Håller på att läsa Blåst av Erlend Loe ännu en gång. Läste den för något år sedan, på sommarlovet mellan åttan och nian tror jag till och med, så jag visste ju redan att den var bra. Men att den var så här bra, nää, det hade jag helt glömt bort. (finns inte ord att beskriva). Den beskriver ett förhållandes start med så glasklar ironi och sarkasm att man inte kan göra annat än att skratta. Hela boken är fylld av tråkiga möten mellan tråkiga personer som blir roliga bara på grund av det tråkiga. Hmm, som sagt, det finns inte ord att beskriva så ni får ursäkta mitt försök. Läs den bara, utan att bry er så mycket om vad jag säger. Ett extra tips: Läs inte baksidan av boken, då den spolierar en ganska stor överraskning i handlingen.
Jag har ett par förebilder, idoler, inom skrivkonsten som jag inspireras ganska hårt av. Ni som vet vilka det är vet vad jag menar och ni som inte gör det får väl typ ta livet av er. Ni som vet vad jag menar känner igen likheterna och ni som inte gör det gör inte det. Livet är enkelt, men ack så komplicerat och meningslöst. Det är bara att läsa här och förstå, jag ska leda er till upplysning. Snart, så sluta inte.