och så plötsligt är det svårt att andas.
Känner att jag inte har skrivit nog mycket på bloggen på senaste tiden. Mina tankar flackar för mycket, jag kan inte komma på något intressant att skriva om, det är alltid något nytt som jag tänker på. Svårt att koncentrera sig och verkligen sätta fast en tanke och analysera den och skriva. Likadant med idéer till noveller som för en sekund poppar upp i skallen, ofta just innan jag somnar, för att sedan bara vattnas ut med andra tankar. När jag sedan försöker skriva så är idén inte lika intressant längre. Tappat skärpan liksom.
På tal om tankar så har jag varit riktigt uppslukad av dem på senaste tiden. Jag har ibland glömt bort var jag sitter när jag funderar och blir sedan skrämd när jag kommer på att jag sitter i skolan och väntar på att naturkunskapen ska börja.
Jag finns bara just nu, det är bara just nu som jag verkligen är säker på att jag sitter här och skriver, lyssnar på musik, sitter och andas. Allt annat är minnen eller framtid, oklarheter som mycket lätt kan manipuleras av den som nu vill göra det. Ingenting är kristallklart i minnen, ingenting är kristallklart i framtiden. De flesta kristallerna är fan inte ens transparanta nog för att man ska kunna se igenom de över huvud taget.
Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Vissa tankar gör mig bara förvirrad och deprimerad, men samtidigt väldigt intresserad.
Jag älskar Erlend Loe, läste ut Blåst igår förresten. Jag älskar hans sätt att få in små filosofiska tankar och annat skoj som satir och ironi i en bok om en man och det stora förhållandet i hans liv. Det sista stycket i boken gjorde mig för övrigt illamående, eller kanske bättre uttryckt: lamslagen. Jag vill verkligen citera honom, men gör det ända inte. Att veta att jag på något sätt kan ha försämrat boken för någon skulle vara en tanke alldeles för tung för att kunna leva med. Snälla, läs den bara och glöm inte Naiv. Super. heller.
Hakar upp mig, så jag slutar istället.