Postar en liten novell som jag skrev som en uppgift till svenskan. Uppgiften var att flytta en episod från en bok vi hade läst till nutid. Jag läste Tristan och Isolde och flyttade över den magiska lilla hunden Petit-Crû. Om du har läst tristan och Isolde uppskattar du nog texten mera, men det borde funka för er andra också.
Ha det mysigt.
Ibland kan verkligen datorn vara min fiende. Den håller mig uppe alldeles för länge och gör mina skoldagar värre än de behöver vara. Som just nu.
God Natt.
.ps. Glömde säga det förut, jag blir visst ovanligt trött av min medicin också. Underbart i helige Jesus rike.ds.
http://web.sysrq.no/unsolo/lenore/
Morbid humor och underbara karaktärer i form av före detta vampyrer som blivit dockor, muffin-älvor och en riktigt skitful anka. Och Leonore, den döda lilla flickan helt befriad från känslor.
Flashfilm när den är som bäst, häftigast och vackrast.
http://web.sysrq.no/unsolo/lenore/
We’re all stars now, here in the dope show.
Jag har haft en njursjukdom sedan jag var drygt fyra år gammal. Inget farligt egentligen, bara jag äter min medicin så är det bra, den medicin som min kropp under åren vant sig vid och som den nu blivit beroende av. Kassa jävla skitkropp som inte vet när den ska göra om man säger.
Hur som helst så har jag de senaste åren sakta, sakta trappat ned på dosen av medicinen för att sedan helt sluta äta den. Jag slutade äta den helt i mitten av förra året. Livet leker och jag lämnar lite prover, doktorn ringer och säger något om att njuren inte läker. Blabla och så vips så ska jag börja knapra piller igen. Mycket piller dessutom. För helvete, lyssna när jag pratar med dig!
Jag är inte speciellt rädd över sjukdomen eller huruvida jag ska leva eller dö (det är nog större chans att jag får en komet i huvudet), jag är bara rädd att jag ska svälla upp som en ballong. Medicinen har ju såklart bieffekter. Mattias transformeras till den runda saken han var i sina yngre dar. Det vill jag inte.
Bespara mig kommentarer om utseendets ringa betydelse.
Jag är ledsen just nu. Känner mig lite blottad när jag skriver detta. Men det känns nästan lite nödvändigt.
http://www.doomworld.com/10years/doomcomic/
Jag fortsätter i seriernas anda med detta lilla länktips.
Alla har väl spelat DOOM, den klassiska förstapersons-skjutaren som banade väg åt en hel genre av spel. Jag själv brukade med en vän sitta smått vettskrämd framför datorn och skjuta, spränga och såga mig igenom all världens monster. IDDQD, IDKFA och IDCLIP. Mmm, goda tider.
Men visste du att det finns mer än bara spel som handlar om DOOMs tappre krigare? Klicka på länken härunder (eller klicka på titeln till detta inlägg) för att få läsa den oerhört häftiga serien baserad på DOOM.
http://www.doomworld.com/10years/doomcomic/
