http://web.sysrq.no/unsolo/lenore/
Morbid humor och underbara karaktärer i form av före detta vampyrer som blivit dockor, muffin-älvor och en riktigt skitful anka. Och Leonore, den döda lilla flickan helt befriad från känslor.
Flashfilm när den är som bäst, häftigast och vackrast.
http://web.sysrq.no/unsolo/lenore/
We’re all stars now, here in the dope show.
Jag har haft en njursjukdom sedan jag var drygt fyra år gammal. Inget farligt egentligen, bara jag äter min medicin så är det bra, den medicin som min kropp under åren vant sig vid och som den nu blivit beroende av. Kassa jävla skitkropp som inte vet när den ska göra om man säger.
Hur som helst så har jag de senaste åren sakta, sakta trappat ned på dosen av medicinen för att sedan helt sluta äta den. Jag slutade äta den helt i mitten av förra året. Livet leker och jag lämnar lite prover, doktorn ringer och säger något om att njuren inte läker. Blabla och så vips så ska jag börja knapra piller igen. Mycket piller dessutom. För helvete, lyssna när jag pratar med dig!
Jag är inte speciellt rädd över sjukdomen eller huruvida jag ska leva eller dö (det är nog större chans att jag får en komet i huvudet), jag är bara rädd att jag ska svälla upp som en ballong. Medicinen har ju såklart bieffekter. Mattias transformeras till den runda saken han var i sina yngre dar. Det vill jag inte.
Bespara mig kommentarer om utseendets ringa betydelse.
Jag är ledsen just nu. Känner mig lite blottad när jag skriver detta. Men det känns nästan lite nödvändigt.
