Hej på alla er där ute i stugorna. Som ni märkt så har jag inte skrivit så mycket de senaste veckorna. Det beror på en massa intressanta saker som jag aldrig kommer att berätta för er. Över till ämnet.
Som ni säkert sett så har fyrkant tagit ännu ett steg mot att bli den ultimata hemsidan. Jag har alltså börjat göra och publicera små seriestrippar och kommer förhoppningsvis att fortsätta göra det men någon sorts fast rytm. För att fira detta stora steg ska jag nu tipsa er om de enligt mig bästa Internetserierna, de har alla inspirerat mig på ett eller annat sätt. Mitt inledande tips till er är att ni ska börja från början i alla serier och läsa er fram till det aktuella avsnittet.
MegaTokyo
En vacker historia om de två amerikanarna Largo och Piro som råkar åka till Tokyo. Vi får följa deras vardag och hur de försöker tjäna in lite pengar för att kunna köpa flygbiljett tillbaka till USA. Tyvärr så har serien varit blivit väldigt mycket sämre nu på senare tid, men eftersom det finns mer än 500 avsnitt så det finns ändå en hel del bra avsnitt att läsa.
MacHall
Handlar om ett gäng galna amerikanska studenter och deras liv. Mysigt och färgglatt.
Little Gamers
En härlig blandning av gullig grafik och grova skämt. Att det är svenskar bakom det hela gör ju inte saken sämre.
BONUS!
Lär dig bli irriterande
Fantastiskt roligt läsgodis som i alla fick mig att gråta av skratt.
The Acts of Gord
En klassiker som alla borde ha läst vid den här tiden, om inte så borde ni verkligen skärpa till er och göra det. NU!
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Ja, det var alltså första delen av vad som är mitt försök till en internet-serie. Visst var den bra? 
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 3 har svarat
Jag upptäckte, eller kanske rättare sagt såg, en sak för några dagar sedan som jag inte har något minne av att ha sett förut. En helsvart katt pulsande sakta men säkert fram i den djupa snön. Ganska underligt att det kändes som första gången egentligen, då jag helt säkert måste ha sett det någon annan gång tidigare i mitt liv, det är ju inte som att katter inte stannar inne hela vinterhalvåret. Det måste helt enkelt vara så att jag inte lagt märkte till det förut, det måste vara så att min situation nu på något sätt måste ha fått mig att flytta blicken och fokusera på saker som jag inte tittade på förut.
Jag måste helt enkelt ha ändrats lite.
Aj, det känns nästan tungt att komma underfund med att min personlighet verkligen förändras. Att något så absurt som denna lilla händelse fått mig att förstå det gör det hela bara ännu tyngre.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 2 har svarat
Är jag den ende som ganska ofta tänker hur saker i mitt liv skulle ha kunnats återgets bra på film? Vilken musik som skulle ha passat, kamerarörelser och färgfilter, sånt kan jag försänka mina tankar i ganska ofta.
När jag är ute och går en blåsig höstkväll kan jag nästan höra den känslofyllda pianoslingan dovt spelande i bakgrunden medan jag tänker mig hur kameran sakta från en närbild på de virvlande löven vänder sig uppåt för att visa vindens enorma kraft, hur alla träd böjer sig för naturens makt, för att slutligen än en gång fokusera sig på marken igen. Eller inte bara marken, utan den ensamma mannen gående där, frysande med uppdragna axlar för att skydda sig mot den kalla vinden och de flygande löven.
Detta skulle filmas med någon sorts filter som tonade ned alla färger utom de klargula löven och inget ljud från själva platsen skulle användas, bara den känslosamma pianoslingan sakta klämtande. Man skulle kunna känna vinden och höra trädens och lövens prasslande genom bilden. Naturens oändliga kraft och den utlämnade mannens ensamhet skulle uttryckas genom bara ett tiotal sekunder film. Tror jag i alla fall.
Det trista med den filmen skulle väl vara att det inte skulle hända något. Den utlämnade mannen, jag, har inget spännande mål med sin promenad och ingen hemsk hemlighet han går och bär på. Det finns inga sanna kärlekar som helt plötsligt bara försvinner och inte heller finns någon dödlig sjukdom gömd i hans kropp, som bara väntar på att döda honom. Han är bara ute och går, tänkande på hur det han just nu gör skulle kunna se ut på film, på väg mot den närmaste kiosken eller mataffären.
Han har bara väldigt tråkigt och vill ha något att göra. Tryck tryck tryck så var det gjort tänker han och nät intill slänger sig ned i soffan alldeles bredvid honom. Ljud av statisk elektricitet och ett pipande.
[Är det bara jag, eller avslutar jag aldrig det jag börjar skriva om?]
Äh, jag freestylade mest bara.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
