Way of the Samurai [PS2]
Denna recension är … väldigt kort. Men det är många meningar ändå, så nog får ni läsa lite i alla fall.
Denna recension är … väldigt kort. Men det är många meningar ändå, så nog får ni läsa lite i alla fall.
Jag är en tönt, en mes och en fjolla. Jag gillar lätta spel som jag kan ta mig igenom utan större ansträngning men även få ut något av. Jag älskar därför Shenmue-serien och jag tycker därför även om Metal Gear Solid 2.
Jag vet inte riktigt om jag har spelat något spel så våldsamt som jag spelat Tony Hawks fjärde inkarnation på min Playstation2. Det är i alla fall första gången jag har fått en värkande, och nu efter ett tag hård, tumme av att ha spelat ett TV-spel. Om det betyder att jag är en mesig gamer som aldrig riktigt spelat spel som spel ska spelas eller att just detta spel är väldigt bra vet jag inte riktigt. En liten blandning av båda två skulle jag tro.
Jag har aldrig riktigt recenserat en skiva förut, så jag tar helt enkelt chansen och gör ett försök här. Det må se mera ut som en kärleksförklaring än en riktig recension, men det är bara för att skivan är så bra. Jag kan redan nu uppmana er till att köpa den, men läs texten också!
En text som tidigare fanns att läsa på den numera bortgågna sidan baoba. Helt enkelt en text om att man inte kan ta en spelmaskin för givet, man måste vårda och ge för att få något tillbaka. Jag är själv väldigt nöjd med denna texten, men måste tyvärr medge att jag på senaste tiden helt glömt bort min GBA SP. Jag höll inte mitt löfte.