minimal i umeå [double-kill]
Det är roligt hur olika man kan uppfatta tid, en vecka kan kännas så lång ibland och ibland bara kännas som en och en halv dag. Som nu då, detta lov känns verkligen som om någon har råkat sätta sig på fjärrkontrollen, så att de har spolat framåt hela tiden utan att märka det. Och inte fan funkar det att spola tillbaka, som vanligt har några knappar gått sönder på fjärrkontrollen (varför bygger de inte några som håller?).
I måndags köpte jag en Xbox (har inte döpt den än) och hann även med att chippa den samma kväll. Dagen därpå gick jag till stan för att köpa några CD-RW-skivor som jag använde för att få in lite rolig programvara i boxen. Sedan dess har jag i stort sett bara lekt med min underbara lilla mediamaskin, spelat xboxspel och annat genom emulatorer och sett på filmer strömmade från hårddisken på min dator.
Ja just det, en annan stor händelse, direct connect-hubbar! Jag har som ni trogna läsare nog kommer ihåg klagat på min bredbandsleverantör (kommunicera) förut, på grund av deras snåla bandbreddsgränser. Men så en dag upplyste min fader mig om att det finns ett inre nät, NorrNod, och inom det nätet så får jag föra över 30gig. Och inom själva kommunicera får jag föra över hela 60gig. Som att det finns något roligt här i Umeå att ladda ner, svarade jag rappt, men pappa kontrade hårt och visade ett mail han hade fått av kommuniceras support. Det fanns visst fem olika, rätt stora, Direct Connect-hubbar inom dessa nät. Så nu har jag laddat ned allehanda saker näst intill nonstop sedan i måndags. Och filmerna som dyker upp på hårddisken ses sedan på TV:n genom xboxen. Underbart!
Tidigare ikväll så var jag och Kristoffer på bio och såg den mysiga lilla historian Big Fish. Tim Burton är en riktigt häftig kille, måste jag säga. Big Fish var kanske inte riktigt lika bra som Edward Scissorhands, men den är ju inte dålig för det.
Jag har ändrat åsikt om Alphaville. För inte så länge sedan lyssnade jag på de och skrattade, jag fann nöje i deras åttiotalskänsla och lyssnade med gäckande syfte. Men sedan så ändrades det och nu kan jag nog inte ta deras musik på större allvar. Att på något sätt låta glad och ledsen på samma gång, fylla en skiva med så mycket av åttiotalets totala blasé är riktigt imponerande. Och så ser de riktigt häftiga ut på skivomslaget. 