Instängd-het
Det hade varit en sån där sommardag när man vaknar blöt av svett och hoppar in i duschen, bara för att fem minuter efter att hettan har torkat bort duschens svalka sitta där, varm och klibbig igen. Man kunde knappt se sin hand framför sig på grund av att luften vibrerade så mycket i värmen.
Jag öppnade ögonen och märkte att jag låg på golvet och inte i min säng. Nattens hetta hade antagligen blivit för mycket för mig och fått mig att flytta ned, utan att själv märka det. Det hårda plastgolvet hade klibbats fast mot mig, så när jag satte mig upp uppkom ett ljud som mest liknade det som förekommer när man drar loss sån där skyddsfilm som brukar sitta på elektronikartiklar. Den där tunna plasten som luktar så gott. Lukten av färsk elektronik på morgonen, kvällen eller vilket tillfälle som helst.
Fast lukten jag kände när jag satt där, fastklistrad mot det ljusgröna golvet, var långt ifrån fräsch. Svett blandat med värme och unken instängdhet. Jävla skitfönster som åker igen av sig själv mitt i natten. Jag stapplade mig upp på ostadiga fötter och kunde verkligen känna i ryggen att jag hade spenderat natten på golvet. Jag tittade ut genom fönstret men fick bara ont i ögonen av allt ljus, snön reflekterade solen och lös med en sådan oerhörd styrka att det var svårt att titta rakt på den. Då allting utanför mitt fönster var snötäckt så var det ganska svårt att inte kolla på det.
Men vänta lite här, var det inte nyss en het sommardag?
Jo, men ibland så är det inte som det verkar. Ibland kanske man hittar på saker, bara för att.
Ibland så är det vinter och man vaknar frusen i sin säng och tänker att sommaren på många sätt är bättre.
Ibland ljuger man för sig själv för att överleva vardagen bara för att märka att. Ja just det.
Det är fan inte vädrets fel.