Ganska roligt egentligen, att det nu inatt bara några dagar efter midsommar nästan är helt mörkt. Att det blev en så snabb skiftning, menar jag. Från bara några få timmar mörker vid tretiden till nu, mörker klockan halv två. Det har väl egentligen ingenting alls med solens position eller så, det är nog helt enkelt det faktum att det är mulet och regnit som mörkar ned.
Jag har gjort/ställt/eller vad man nu säger ett ultimatum med/mot mig själv. Jag måste antingen göra om fyrkanten, typ design och sånt, eller så skiter jag fullständigt i den och spränger den i småbitar. Som tur är så har jag fått en bra design-idé, så ni behöver inte oroa er så speciellt mycket för explosioner. 
Vad idén går ut på tänker jag fan inte berätta, den som dör missar väl något…
Äh, nu orkar jag inte skriva mera, ska spela lite Tiger Woods på min fina N-Gage istället. Hejdå, vänner.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
http://195.69.240.12/go.html
Ta dig igenom 99 spännande och underbart vackra rum med muspekaren som hjälp.
OBS! Du MÅSTE ha på ljud (och gärna högt också) för att det ska vara skoj. Enjoy, bruvvaz!
http://195.69.240.12/go.html
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Jag vill bara bevisa att jag lever och ge er en förklaring till den tystnad som rått både här på ytan och på omkretsen den senaste tiden:
GAMEcore.se
(och så är det ju sommarlov, så folk skriver kanske inte lika mycket?)
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Och så sitter jag här igen, mitt i natten med ordbehandlaren framför mig. Fast natt kanske inte är rätt, solen har näst intill gått upp helt, så man kanske ska säga morgon. Det känns i alla fall som sommar, ljusa nätter framför datorn med Ed Harcourt i öronen, blir det mycket bättre? Jag antar att det finns flertalet saker som faktiskt är bättre, men det vill jag inte veta. Det var en retorisk fråga, capische?
Gårdagens inlägg handlade ju ganska uteslutande om THE O.C. så jag hade tänkt ta något annat inatt. Musik till exempel! För jag har nämligen lyssnat en hel del på musik den senaste tiden, och på en hel del nya artister. Men. Nu blir det ju the O.C. ändå. För musiken som jag lyssnat på har jag nämligen kommit i kontakt i tv-seriens (som jag sa igår) grymma soundtrack.
Jag snackar om Phantom Planet och Jeff Buckley, One Ray of Sunligt, Anthem, In our darkest hour, Hey now Girl och Hallelujah. Det känns lite som att det här kommer att bli denna sommarens soundtrack för mig, de där låtarna som när jag hör dem om ett par år så tänker jag tillbaka till sommaren 2004. Sommaren då… ja, något hände.
Eller? Det kanske blir som förra sommaren, den tråkigaste och sämsta sommaren i hela mitt liv, då jag bara satt och gjorde ingenting. Satt bara och deppade ihop inne i mitt varma, unkna och äckliga rum. Roligt då det är just det jag gör, just nu.
Haha! Ser man på, solens strålar skiner och en skugga bildas av solen på min fönsterbräda. Lite som att det känns dumt att sova när det är lika ljust nu som det är mitt på dagen. Om inte ljusare än så. Ed Harcourt beskriver det fint, en soluppgång det vill säga:
“You know it feels nice, watching the sun come up
and I’ve realised I can never return
Oh babe it feels good, watching the sun come up
I can attack the day with the will to burn
And the sky is a picture of violence
Blood red and steely blue
It has beauty that could never be silenced
Oh yeah it reminds me of you”
Bäst att avsluta det här snart. Typ nu.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med Ett ensamt svar.
Lessen att jag inte har skrivit något här på länge, det har helt enkelt hänt en massa annat som jag ansett vara roligare än att skriva ett inlägg på en sida som ingen läser på eller bryr sig om. Ja, ni ska känna er skyldiga.
Jag tycker verkligen om tv-serien The O.C. Så mycket att jag redan har laddat ner och sett alla avsnitt från första säsongen. Jag vet inte om det var på grund av att jag såg avsnitten med så kort mellanrum, såg nästan alla 27 under en helg, så att min hjärna typ fick en överdos av the O.C. och trodde att jag var där eller om serien bara är bra, men det var i alla fall väldigt jobbigt efter sista avsnittet. Hatar när bra saker ska ta slut, tv-serier och spel och filmer, när man tröttnar på den där skivan som man hoppades skulle vara odödlig, men inget är ju odödligt så varför hoppades jag? Ja, jag ville väl helt enkelt det.
Hursomhelst, jag var som sagt näst intill skakad när jag hade sett det sista avsnittet, för det var verkligen sorgligt. Jag funderar över att bara börja om och se serien en gång till, men har inte riktigt vågat göra det än – Tänk om den inte är lika bra längre? Tänk om den jag bara är trött på allting när jag ser det för andra gången, allting kanske bara känns allmänt passé och trist?! Hemska tanke.
En till sak som är bra med the O.C. är den superba musiken, soundtracket är verkligen jävligt bra. Endast det att Bright Eyes är med i ett avsnitt gör enligt mig hela serien sevärd, men det är faktiskt så att nästan varje avsnitt innehåller ett guldkorn. Inte för att jag orkar kolla upp alla låtar, men jag har i alla fall börjat med introlåten - California med Phantom Planet. Jag laddade ner hela deras skiva The Guest och den är riktigt bra, den har en sån där kalifornisk, varm sommarkänsla – precis som tv-serien. Det kan ibland nästan kännas som att låten har influerat skaparna av serien, den passar ju så bra till hela historien.
Hmm, jag har visst skrivit över 350 ord om en amerikansk tonårsserie. Visst, det kanske är töntigt eller något annat icke-häftigt men jag bryr mig allvarligt talat verkligen inte, Ryan är ändå skitcool och Seth ser jag nästan som jämlik till mig själv (han har grym musiksmak). Synd bara att jag levt mig in så mycket i den här jävla serien att mitt riktiga liv verkar ännu lite mindre häftig, i jämförelse med deras glamorösa och händelserika liv. En bitter eftersmak från en ack så läcker karamell, det nya Beverly Hills 90210.
Jag har annat att berätta, men det får vi ta någon annan gång. Nu måste jag sova innan solen hinner stiga alltför högt. God morgon.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med Ett ensamt svar.
