gult är fult
Även denna dag har spenderats på animetittande. Idag var det främst den erkända mecha-serien Neon Genesis Evangelion som gällde.
NGE, som man fashionabelt nog säger inom de häftiga kretsarna, utspelar sig inom en nära framtid där halva mänskligheten har dött på grund av ett olyckligt meteornedslag. Den kvarlevande delen lever i total skräck, hela tiden beredda på nya attacker från den mystiska organisationen Angels som attackerar med gigantiska bioteknologiska robot-grejer. Som en sista utväg för mänsklighetens överlevnad har man då skapat NERV som även de utvecklar biotekniska robotar som de kallar Evangelions och ska slåss för människorna.
Seriens huvudperson, Shinji Ikari, är en fjortonårig kille vars far är högsta hönset i NERV. På grund av någon konstig anledning så måste de enorma robotarna som NERV utvecklar styras av fjortonåriga barn. Som ni då förstår så blir Shinji, som inte har pratat med sin fader på flera år, en pilot inom NERV, utan att han egentligen vet varför. Han är en frustrerad och negligerad ung pojke som bara gör som han blir tillsagd.
Även denna serie har nu, efter fem sedda avsnitt, trollbundit mig totalt. Jag känner verkligen med Shinji, frustrationen av total utfrysning från sin fader och hur han bara vill springa där ifrån och samtidigt det otroligt tunga ansvaret som han faktiskt har. Han kan ju vara mänsklighetens absolut sista utväg, räddaren i nöden liksom. Det är så bra att jag bara vill se alla avsnitt, här och nu. Det är så bra att jag nog kommer att sträcka mig så långt att jag faktiskt köper det här på DVD. När lönen kommer i augusti, då kommer den att ryka direkt, som en acetondoppad hamster i en Weber-grill. Krispigt.