[Image]
[size=17]Ender will save us all [/size]
Dashboard Confessional
The Swiss Army Romance
En bra låt behöver inte trummor eller bas. En bra text med värdig sångare klarar sig utmärkt med bara en akustisk gitarr, en enkel ackordföljd och lite känsla. Detta är hela skivan The Swiss Army Romance ett bevis på. Förresten så fungerar väl det rytmiska ljudet av plektrum mot metallsträng lite som en takthållare, i trummornas ställe.
Det jag gillar med den här låten, och nästan alla andra på skivan, är att man har gett gitarren lika stor plats som sången. Den ligger inte bara i bakgrunden och kompar, utan är verkligen levande och vital del av det stora hela. Jag vet inte hur, men på något sätt så har de verkligen fångat den akustiska gitarrens väldigt dynamiska ljud. Varje gång jag lyssnar så upptäcker jag en ny liten detalj, en distorsion framkallad av en sträng som slår emot greppbrädan eller en ljudet av fingrar som byter ackord. Allt blir så verkligt.
Detta tillsammans med en mysig text gör att jag vill ta ned gitarren och försöka spela själv. Fast jag kommer nog aldrig att få min gitarr att låta så vackert som Carabbas och det slutar antagligen bara med att jag sätter på låten igen, och lyssnar.
What do you think?