desaparecidos

Jag sommarjobbade som rabbat-rensare (Weed buster) för två år sedan och hade då en arbetskamrat som berättade en sak för mig. Han hade när han var yngre varit ute och cyklat när en katt plötsligt hoppade fram ut från en buske, mitt framför honom. Han hann inte väja och han berättade att han fortfarande kunde minnas ljudet som uppkom när kattens ryggrad knäcktes under hjulet. Han tyckte fortfarande att det var jobbigt att vara nära katter, om jag minns det rätt. De fick väl honom att minnas eller nått.

Orsaken till att jag berättar denna makabra lilla anekdot är att jag höll på att göra något liknande idag. Jag gick där med tidningarna under armen och kollade i den allsmäktige boken. När jag tittade upp så var min fot bara några centimeter från att trampa Hana! på en enorm daggmask. Alltså, den var faktiskt väldigt stor. Så det var äckligt bara att kolla på den. Tänk på hur det skulle ha blivit om jag hade trampat på den.

Jaja, ni får i alla fall kolla på en liten bild som jag fångade häromnatten. Blomman som ni ser sitter på en buske som doftar fullständigt underbart, lite som Hubba-Bubba. Jag stod där i säkert fem minuter och bara insöp den näst intill himmelska doften. Nostalgiska bubbelgum-minnen letade sig fram och jag grät kanske lite. Vem vet.

tom lägenhet

Jag skrev ju som ni säkert märkte inget igår, mest på grund av att jag glömde bort det. Ni missade väl i och för sig inget spännande (är ytan någonsin spännande?), men men.

Idag (eller igår, beroende på hur det ses) så fyllde min broder 21 år. Grattis Erik! Han uppvaktades med tårta och paket, men pinsamt nog så har det som han ska få av mig inte hunnit komma fram än. Posten är som ni redan vet utsända från helvetet för att förpesta våran vardag. Det är just därför gult verkligen är fult, i alla fall postgult. Kul Kula

Jag delar med mig av en liten söt bild som jag tog med min lilla kamera idag. Gillar det faktum att man ser reflektionen av mig på kulan. Det ser sött ut. Sött, som socker och sånt.

Designen av den ”nya” ytan och omkretsen är i stort sett klara, så när jag har fixat ihop en snygg förstasida så kan ni vänta er en ny klädsel till soffan vi kallar fyrkant. Jag tror inte ens att jag kommer att vänta till den 28:e, det borde bli klart innan det. Men jag lovar inget.

tolvtumsremix

När jag har suttit en hel dag vid datorn och fixat med den nya designen till sidan så blir allting lite konstigt. Det enda jag kan tänka på är just hemsidan och överallt ser jag CSS-grejer, margin-left, padding-bottom, #panel2b:hover. Det är fan skrämmande att jag kan lägga ner en hel dag på att endast kolla på den där jävla koden. Den där jävla koden som bildar den här jävla hemsidan. Den här jävla hemsidan som jag älskar.

Om jag ska gå tillbaka till gårdagens ämne, den bortglömda årsdagen, så har jag nu kommit fram till ett beslut. Jag har tänkt göra en nylansering av hela fyrkant.net, med ny design och annat gött, den 28:e Juli för att fira sidan på ett år och månadsdagen. Egentligen ångrar jag att jag säger det här redan nu, då det alltså ger mig en irriterande deadline som jag måste hålla. Då är det ju tacksamt att ingen ändå läser det här… ;)

Och nu, ett tips från coachen!88|

Jag åt nämligen risgrynsgröt när jag vaknade idag och kom då att tänka på att det är en sak som jag måste berätta för er. Nämligen att man, när man äter gröt, alltid ska strö på kanelen före sockret. Sockret lägger sig då som ett fundament ovanpå kanelen och förhindrar eventuell kanelröksutveckling, som kan förekomma om man till exempel råkar blåsa på gröttallriken.

En annan tänkvärd detalj om du bespisar mackor vid sidan av gröten är att hålla dem på ett lagom avstånd när själva kanelappliceringen pågår. Kanel på ostmackan är inget som, i alla fall jag, önskar.

Tänk på dessa tips vid nästa gröttillfälle.

snabb hopptappning

Det är pinsamt när stora saker i ens liv flyter förbi obemärkta, saker som borde ha firats med brusig dryck och cigarr glöms bara bort. Som om att man vaknar en dag och märker att det är två veckor sedan din bästa kompis begravning, man ångrar liksom att man inte var där.

Det jag pratar om är självklart det faktum att den första versionen av fyrkant.net, Mattias Webblogg som den hette då, hade sitt första inlägg den 28:e Juni förra året. Jag missade alltså årsdagen av min hemsida, pinsamt! Frågan nu är ju hur jag ska gå till väga för att fixa till det här, jag har hittills kommit fram med fyra förslag:

#1. Jag har ett hejdundrandes partaj den 28 juli, för att fira att sidan nu har funnits i ett år och en månad. Frågar någon varför jag inte firade årsdagen så säger jag något om att det är så ute med årsdagar, att ett år och en månad är det som gäller just nu (kan även lägga till något om att det är så man gör i frankrike).

#2. Jag tejpar ihop min iPod med min N-Gage och får på så sett en Gin-N-Podgie. Jag har då räknat ut att om jag ställer tillbaka klockan en månad på telefonen och ringer numret 1337 samtidigt som jag startar låten Turn Back Time med AQUA så borde jag bli på så bra humör att jag helt enkelt kan leva med den tappade årsdagen.

#3. Jag väntar till den 28:e Juni 2005 och firar tvåårsdagen istället.

#4. Jag tar livet av mig.

Hmm, ja, det är väl ungefär det jag kan välja mellan. Det är svårt sånt här, varje alternativ har ju både för- och nackdelar, ljusa och mörka sidor, toppar och dalar. Jag får ta och sova på det. Vem vet, jag kanske vaknar upp imorgon och upptäcker att det bara var en hemsk dröm.

double guitar

Jävlar, klockan är mycket! Tider flyger verkligen förbi när man sitter och kodar på hemsidan sin. Jag kom ju nyss hem och satte mig vid datorn och så är klockan plötsligt tio i åtta. Fan också. Jag i en hiss...Inte för att det gör något egentligen, jag har det ju skoj i alla fall med mitt CSS-lekande och hårdrocksnatt på TV. Riktigt schysst av SVT tycker jag, att visa såhär skojiga saker hela natten, nu är det till exempel en härlig samling av Thin Lizzy-uppträdanden. Me likes the Lizzy.

Jag är lite ledsen idag, det måste jag faktiskt medge. Orsaken till denna lilla nedgång är att jag helt enkelt har sett klart på Neon Genesis Evangelion. Det känns alltid trist när en bra serie tar slut tycker jag. Att jag inte förstod någonting alls av slutet, som bara gjorde mig förvirrad, spelar väl också in lite i ledsamheten. Men men, det finns ju mer anime att avverka, Direct Connect är min ängel (jag är en pirat, som Johnny Depp).

We love WordPress