Burnout 3

För några år sedan hade jag en cykeldator, en sån där sak som visar hur snabbt och långt du cyklar, till min då splitternya och jättesnabba cykel. Denna lilla manick gav min cykel en display och så plötsligt blev det allt mycket mera hi-tech. Från gammal 1800-talsgrej med kugghjul och skit till en tvåhjulad fartmaskin med warp drive.

Ungefär samma effekt hade Burnout 3 på min Xbox när jag köpte det för en dryg vecka sedan. Från det senast spelade och inte så snabba, men väldigt bra, Chronicles of Riddick till detta vidunder till spel.

Aldrig någonsin har ett spel, om man bortser från Silen Hill 2, fått mig att hålla andan som detta gör. Fartkänslan är den bästa jag kommit över och när jag trycker in den gröna A-knappen och boosten tar tag i bilen så kittlar det lite i magen, likt de gånger cykeldatorn visade över 50km/h. Men så – BANG! – kraschar jag rakt in i en bil i motsatt körriktning och allt går från ultrasnabbt till slow-motion. Mina ögon blir som tefat och hakan åker ner i knäet samtidigt som jag försöker klämma fram ett ”wow” i mitt imponerade tillstånd.

Burnout 3 är det perfekta bilspelet för mig, då det är sådär underbart inriktat på att köra snabbt och aggressivt istället för verkligt och mesigt. Upplägget är enkelt; du kör din bil i sjuka farter rakt igenom banor med farligt mycket trafik och fem andra tävlande bilar efter (läs: före) dig. För att köra så snabbt som möjligt så behöver du boost, och den får du genom att köra så farligt som möjligt. Mest boost får du dock om du rammar en motståndare så att han/hon kraschar, det vill säga att göra en så kallad ”Takedown”.

Burnout 3 kommer i 250km/h och kraschar in i mig så att jag flyger fyra meter upp i luften och landar i fåtöljen, där jag sitter flämtande av glädje. Det är äckligt snyggt, lagom lätt och med en jäkla massa olika uppdrag i World Tour-läget. Att man sedan kan ta upp kampen om den minst kvaddade bilen mot sina vänner, både riktiga och online, ger er egentligen inga skäl alls att stå över det här spelet.

Och när jag tänker efter är det nog till det bättre att jag inte hade spelat Burnout 3 när jag hade min cykeldator. För då hade jag antagligen tagit livet av mig i ett försök att ta en takedown på tanten med rullatorn där i backen. För att få mera boost, så att jag skulle orka hela backen utan att stanna upp i en bråkdels sekund. Att cykeln, och cykeldatorn med den, blev stulen gör absolut ingenting längre, jag har ju Burnie nu. Och ska jag vara ärlig så har jag aldrig riktigt gillat det där med att trampa själv.

[size=17]Betyg:
Nio av tio eller något liknande.[/size]

Posted in Allmänt by Mattias Wikström on September 17, 2004