Två filmer, ett tips.
Det känns lite läskigt att skriva här nu för tiden. Jag vet att alla ser mig nu, och inte bara de som klickat sig in på ytan. Kvalitén måste liksom vara högre på blogginläggen nu. Så känns det.
Ibland får jag ett sug efter att se filmer som är dåliga på så sätt att de blir bra. Amerikanska high schoolrullar som är som alla andra med ändå mysiga. Ett sätt att drömma sig bort till det där frihetens land som berättas om i sagorna, men inte finns på riktigt.
Lite så var det med tv-serien The O.C. och min totala kärlek till den (som nu för övrigt nästan har försvunnit). Och så i lördags fick jag det där suget igen och laddade ner Mean Girls. Den var ju dålig, självklart var den det, men den var samtidigt jävligt mysig, på ett konservativt sätt. Ibland är det så skönt att se en film där man vet exakt vad som kommer att hända, att det blir de två tillsammans i slutet och den där elaka tjejen blir lite mindre elak. Lite därför som jag har Lejonkungen i min DVD-samling och alltid dricker Earl Grey när jag vågar mig till ett kafé.
Samma lördag, igår alltså, var jag och en vän på bio och såg den japanska samurajfilmen Zatoichi. En jäkligt bra, rolig och snygg film. Ena sekunden blodig svärdsfajt, i nästa någon sorts musiknummer med bönder som hackar rytmiskt i jorden. Ganska japanskt, egentligen.
Nu är det dags för veckans totala TV-höjdpunkt – World Poker Tour. Mike Sexton rocks my world!!!1!
What do you think?