Nu har jag lov, vilket självklart är skönt, men som alltid när man inte har något att göra så kommer ju tristessen och knackar på dörren. Då är det skönt att jag har en hel del spel att spela och saker att kolla på, som en skrevspark på tråkigheten.
Ibland är det verkligen som att man är med i en musikvideo. Som när man sitter i baksätet och bilen kör igenom den mörka vintereftermiddagen. De i framsätet försvinner när jag slår på mp3-spelaren och det är bara jag som flyger fram.
Varför kommer jag på att jag borde göra en julkalender här på fyrkanten nu, den tredje december?
