[Image]
Ibland är det verkligen som att man är med i en musikvideo. Som när man sitter i baksätet och bilen kör igenom den mörka vintereftermiddagen. De i framsätet försvinner när jag slår på mp3-spelaren och det är bara jag som flyger fram.
I början är lugnt och utanför svävar de vitklädda träden förbi. Fridfullt och sövande. Jag somnar nog en stund, för allt blir så suddigt omkring mig.
Refrängen väcker mig och bilen kör snabbare. Accelererar och kör om långsammare bilar, framför. Det är nästan skrämmande och jag vill inte. Men det fortsätter. Höjdpunkten nås och tempot ökar, varje gång cymbalerna träffas tror jag att vi kolliderar med en bil i motsatt körriktning. Jag andas tyngre och hjärtat bankar, ett krampaktigt tag om musikspelaren. Ett litet klick och det borde sluta.
Men det tar slut innan jag hinner stänga av med eget initiativ. Någon annan, lugnare, låt börjar och jag somnar. Jag drömmer att jag sitter hemma vid datorn, på den osköna stolen. Jag sitter där och skriver om hur jag sitter i en bil och lyssnar på musik.
I ett ryck vaknar jag och märker att allt bara var en dröm.
Jag åker varken bil eller sitter vid en dator.
Jag är död. Nej, det är måndag morgon.
What do you think?