Snön är så djup att jag har tappat fötterna.
Nu känns det som att jag bara skriver det här för att förhindra att fyrkanten mest liknar ett lik. Kanske är det inte världens bästa motiv till ett inlägg, vad vet jag. Men samtidigt, har jag någonsin haft bra motiv?
Jag är ledig imorgon och tänker spendera en del av dagen tränande. Ett gymkort till gymmet beläget i källaren till simhallen införskaffades nämligen i söndags. Jag har svettats en hel del sedan dess. Men det är faktiskt roligt, som folk brukar säga, folk som jag inte alls brukar lita på eller ens tycka om. Nu är jag en av dem.
Lite av en personlighetskollaps, eller hur? Först vegetarianismen - som nu är helt bort från min skalle, jag trycker i mig kött vid första bästa tillfälle - och nu detta med tränandet. Tänk om jag blir en av de där glada människorna, som inte verkar ha problem. De som inte verkar bry sig om allt som jag sitter och har ångest över (hela tiden). Men nej, av det fett som jag vill bränna så ligger hjärnan väldigt långt ned på listan.
Veckorna går så väldigt snabbt nu. Snart är det sportlov och födelsedag den sista mars, och efter det kommer det som jag har väntat på sedan någon gång innan jul; Umeå Open. Ända sedan det utannonserades att Mates of State kommer dit har jag väntat väntat, och när fick en biljett till festivalen i julklapp så höjdes nog min längtan ännu lite mera.
Jag har i varje fall börjat förbereda mig. Det beställdes ett stort paket med grejer från Polyvinyl Records tidigare i veckan, innehållande alla Mates of States skivor och deras senaste CDEP, plus en fin t-shirt att ha på sig under konserten. Nu kan jag längta på paketet (och hoppas att tullen missar det) istället för festivalen en kort stund, för att sedan lyssna in mig på skivorna och träna texterna. Jag kommer att sjunga med. Bor du i Umeå - kom dit du också och stäm in i kören. Bor du någon annanstans - köp en flygbiljett.
What do you think?