Lumbalpunktion
Jag försöker hinna med att se en film per dag. Bara för att jag kan, liksom. För att bredda mitt lilla bibliotek av minnen och intryck, för senare användning. Man är aldrig för bevandrad inom film eller musik eller spel om man ska försöka bli nöjesjournalist. Och försöker gör jag ju.
Hur som helst så hinner jag naturligtvis inte se en film per dag, men det blir ändå ett antal varje vecka. Nu för bara några minuter sedan såg jag den gamla kultklassikern “This Is Spinal Tap” från 1984. Egentligen är det dumt att jag inte har sett den tidigare, men nu är det i alla fall överstökat och det enda jag kan göra är att skratta. Så skönt åttiotaligt om ett otroligt löjligt band med otroligt sköna karaktärer. Att Nigel sedan flashar med sina feta Les Pauls i mitten av filmen gör det bara bättre. Betyg: Se.
Vad som händer i mitt liv just nu då. Egentligen så är det väldigt lite skolarbete som tar upp mycket tid, och den resterande tiden använder jag till träning och slöande. Det var mer än en vecka sedan jag skrev en text till kong och det känns lite konstigt, men jag har i alla fall börjat på recensionen av det irriterande beroendeframkallande onlinekortspelet baserat på Yugioh-animen/mangan (vet inte riktigt). Den texten skriver jag nog klart under lördagen.
Längtan efter Umeå Open är på samma nivå som förut, men det nyaste artistsläppet visade sig vara en fet besvikelse. Millencolin, typ, vafan?
Jag vill skriva en novell. Ska nog börja nu snart. Eller i helgen.
Förlåt förresten att jag bryter mot alla av bloggarnas grundlagar med mina oregelbundna och alldeles för långa inlägg. När jag väl börjar är det svårt att få fingrarna att sluta slå ner och ner och ner och ner… ja ni förstår. Vi syns snart igen.
What do you think?