Nästan känd

Jag längtar så sjukt mycket efter våren. Bort med snö och fram med den torra asfalten utanför mitt fönster. Gröna träd och en t-shirt på mig medan jag tar cykeln till skolan. Sommar lite senare med sitt lov. Blir antagligen tidningsutdelarjobb i år också. Jag längtar verkligen.

För vinter är så jävla tråkigt - i alla fall här uppe. Snö och kyla som gör att jag bara vill sitta inne hela tiden, vilket ja självklart gör. Det brukar jag i och för sig göra på sommaren och våren och när som helst, men det känns liksom som att det skulle vara skönt med lite värme.

Asfalt! Snö känns ju så osäkert att trava runt på, som om jag ska halka vilken sekund som helst eller att snön bara ska försvinna under mig och jag ska ramla ner i ett hål. Asfalt däremot, det är hårt och stabilt. Man kan dra foten mot det och riktigt känna friktionen. Rulla småstenar under skosulan.

Men jag romantiserar det ju såklart. Det finns säkert saker som är bättre med vintern än sommaren och våren. Men jag kommer allvarligt talat inte på en enda sak just nu. Jag skulle hellre sitta och svettas än frysa om fingrarna. Små halvtinade grillkorvar som slår ned på tangenterna.

Jag längtar så sjukt mycket efter bättre dagar, helt enkelt.

What do you think?

We love WordPress