Umeå Open 2005 Del 1
Den första av tre kvällar på Umeå Open är nu avklarad och den var roligare än jag någonsin hade förväntat mig. Fyra band sedda. Jag skriver lite kort hur det var.
[size=17]P.K. 14[/size]
Public Kingdom 14 är ett kinesiskt band och bara en sådan sak gör i alla fall mig intresserad. Sångaren börjar även med att säga att de kommer från “The Peoples Republic of China”. Han säger även, med sin asiatiska engelska, att alla deras texter är på kinesiska men att han hoppas att vi kommer att tycka om det ändå. Och det gör jag.
Det som först träffar mig är tryckvågen från trummisens baskagge, sedan bassistens trevande toner, gitarristens riff och sist med mest strålande - reflektionen från sångarens tjocka glasögon. Jag är för trött för att orka tänka ut ord som beskriver hur det egentligen lät, men det svängde i varje fall. Efter att de hade spelat klart gick jag iväg till merch-bordet och köpte en skiva och en alldeles för liten t-shirt. När jag såg bandet sitta vid ett bord senare under kvällen gick jag fram och fick skivan signerad av de tre kinesiska medlemmarna. Den semisvenske trummisen kunde jag inte minnas hur han såg ut.
[size=17]Soak the Sin[/size]
Fyra tjejer som rockar loss. Vet inte riktigt vad jag ska säga. De hade likadana kläder och frisyrer och lät inte så jäkla speciellt. Helt klart sevärt, men inget som jag kommer att minnas särskilt länge.
[size=17]Lo-Fi Fnk[/size]
När jag ställde mig framför scenen hade jag fortfarande inte en aning om vad det här var för sorts band. Namnet fick mig att tänka: hiphop, och det gjorde mig väl kanske inte allt för peppad. Men jag hade fel, så jävla fel. Med en elbas, två synthar och en dator skapade Lo-Fi Fnk hur mysig musik som helst. Tamburin, trummaskin och tvspelsliknande blipblop fick mig att le där i mörkret och jag vet inte om det var för att folk hade börjat bli fulla eller om de verkligen gillade musiken, men det var under Lo-Fi Fnks uppträdande som det var som allra röjigast. Folk hoppade, klappade och skrek. Jag tordes bara klappa, sjunga kan jag inte och hoppa orkade jag inte göra. Bandet gjorde i alla fall ett otroligt bra intryck på mig och jag kommer verkligen att ta en närmare titt på dem.
[size=17]Suburban Kids With Biblical Names[/size]
På grund av otrolig godtrogenhet missade jag början på SKWBNs spelning, men jag tror inte att jag missade mer än ett par låtar. Hursomhelst så var jag redan innan väldigt inställd på att det skulle bli en underbar föreställning, vilket var helt rätt. Strängar gick av, men de fortsatte spela ändå. Basisten verkade vara osäker på vad han skulle spela och trumpetaren såg så nervös ut att jag bara väntade på att han skulle svimma. Men de fortsatte spela sin musik som egentligen bara mår bättre av lite trasiga instrument och felspelande. Lite trasigt - väldigt vackert.
Rent A Wreck, låten som ni nog sett videon till på TV, fick backup av en tolv man stor manskör, vilket vägde upp den fyrsträngade gitarren. “Vem som helst kan spela på en gitarr med fyra strängar om man har en sån här kör” mumlade en av sångarna.
Sammanfattar man första kvällen så ser man att Lo-Fi Fnk imponerade mest, SKWBN var så bra som jag hade trott, Soak the Sin var ganska intetsägande och PK 14 var gulligast. Förhoppningarna på morgondagen är höga, men med Mates of State så kan det inte bli annat än hur bra som helst. Och blir det inte det så finns ju lördagen som backup med Silverbullit. Vi hörs imorgon.
What do you think?