Umeå Open Del 2
Igår tvekade jag nästan på om det skulle bli lika roligt ikväll. Det var dumt, för denna kväll var ungefär så bra som det kan bli i musikaliska uppträdanden. Jag tog några bilder med föräldrarnas kamera, men alla är ofokuserade, gryniga, skakiga och allmänt dåliga. Ni kan i varje fall kolla på dem här. Vill ni läsa om hur det lät och hur jag kände så är det bara att fortsätta läsa.
[size=17]The (International) Noice Conspiracy[/size]
Vännäs-killen Dennis Lyxén hoppar, hoppar, hoppar och skriker. Bandmedlemmarna hjälper honom med hjälp av instrumentens förunderliga kraft. Jag har aldrig kommit i kontakt med T(I)NC mer än deras videos på TV, och kan därför inga texter att sjunga med i. Detta gäller ända fram tills “Capitalism Stole My Virginity” drar igång och jag faktiskt får gåshud. De har en otrolig energi och Lyxén är en jävligt charmig kille. T(I)NC blev en bra start på kvällen.
(Hann se ett par låtar med Tiger Lou innan Deportees, men inte nog mycket för att skriva ett stycke om det. Tiger Lou var bra, sångaren hade en väldigt behaglig stämma. Kommer antagligen att försöka lyssna mera på dem.)
[size=17]Deportees[/size]
Ännu ett lokalt band med rötterna i grannkommunen Vindeln. Det finns många musikaliska kopplingar till musikstilar från södra USA, bluegrass och allt det där, men det känns aldrig som ett konstig countryband, om man säger så. Deportees är enligt mig riktigt bra för att de låter instrument spela en lika stor roll som sången, tyngden ligger inte på texter med budskap och djupare meningar.
Och de hade en hel del instrument att spela med, de sju männen som äntrade scenen. Banjo och en sån där glidgitarr som sitter fast på ett bord. Steel guitar? Jaja, de hade i alla fall många olika instrument, som de flitigt utnyttjade. Jag imponerades (som alltid?) mest av bassisten, som inte bara spelade grymt bra utan även verkligen rockade. Deportees spelade sammanfattningsvis grymt bra - nästan magiskt, som någon sa.
[size=17]Ane Brun[/size]
Den norska tjejen som gör det som många singer-songwriters gjort innan - trollar med en akustisk gitarr samtidigt som hon sjunger låtar om livet. “Det finns alltid något bra med allt dåligt, man kan ju skriva bra låtar om det” säger hon mellan två låtar. Det är riktigt vacker musik, verkligen, men jag hade efter ett par timmar på fötterna fått rätt ont i just fötterna och hade därför uppskattat något med ett högre tempo som jag hade kunnat hoppar lite till. Ane Brun gör musik som jag vill lyssna på en regnig och deppig söndag och jag kunde därför liksom inte riktigt uppskatta musiken när jag stod där framför scenen. Men jag ska fixa hennes skiva till kommande söndagar.
[size=17]Mates Of State[/size]
Känner ni mig det allra minsta vet ni att jag tycker om MOS. Därför är det väl inte så svårt att förstå vad jag tyckte om deras show. Enastående passar bra. Men jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om den. Det mest skrämmande var kanske att en tjej som stod bredvid mig där längst fram vid scenen helt oprovocerat svimmade mitt i en låt. Det väl inget tryck bakifrån alls, så hon måste ha varit sjuk på något sätt. Hon vaknade i varje fall efter kanske tjugo sekunder och gick då därifrån. Det var obehagligt, men förstörde verkligen inte spelningen.
Efter att MOS spelat klart stannade jag i lokalen. Väntade och väntade lite till. Efter inte så lång tid så kom de tillbaka ut på scenen för att packa ihop sina instrument, så jag gick fram och frågade med nervös engelska om de kunde signera en skiva som jag burit med mig. De gjorde det och jag fick till och med skaka hand med Jason, som efter att ha sagt sitt eget namn vid handskakningen antagligen väntat att jag skulle introducera mig själv också. I stundens hetta och nervositet fick jag dock bara fram ett mumlande “yeah… thanks a lot!”. Så nu skäms jag lite för att jag inte ens kan skaka hand på ett redigt vis.
Sammanfattar man den andra av tre Umeå Open-kvällar så kan man se att Mates Of State är sjukt bra. De andra banden har jag glömt bort efter MOS framträdande.
Imorgon: Silverbullit. Vi hörs efter det.
What do you think?