Umeå Open Del 3

Dagen efter sista kvällen på Umeå Open 2005. Gårdagens musik var varierande, från hård rock till inte så hård pop. Ska jag vara ärlig så känner jag mig lite deppad för att festivalen är över och inte så jäkla peppad på att skriva det här inlägget. Det blir kort. Bilder kan ni se här, fortsätt läsa för text.

[size=17]Cult of Luna[/size]
Jag vet inte riktigt vilken genre Cult of Luna faller ner i. Det är hårda gitarrer och trummor, blandat med oljud från någon sorts synth och en skrikande sångare. Det går inte särskilt snabbt och känns som soundtracket till en mardröm. Helt okej att kolla på, men lite trist med tio minuter långa instrumentala delar. Nästan så att publiken somnade, till den drömska musiken.

[size=17]Delfleshed[/size]
Tre trettioåriga killar från Uppsala som spelar någon sorts dödsmetal. Inte alls särskilt bra musik, men ändå ganska roligt att kolla på sådan här snabb och hård musik, känna basen slå i kroppen oavbrutet. Helhetsintrycket blir ändå inte särskilt bra, då alla låtar låter likadant och jag blir uttråkad efter bara en kvart.

[size=17]Doktor Kosmos[/size]
Det här är det hemliga bandet som ingen visste vilka det var innan de äntrade scenen. En given publiksuccé då Umeå nämns flera gånger i deras texter och en låt till och med handlar om en spelning de hade just på den scenen de stod på. Faktum var att Doktor Kosmos nog var det band som drog mest folk till Äppletscenen, tätt följda av…

[size=17]Silverbullit[/size]
De släppte en av förra årets absolut bästa plattor, Arclight, så att få se dem live var som om en dröm gick i uppfyllelse. Och det lät så jävla bra. När de drog igång det första spåret från skivan, Run, så skrek publiken och hoppade upp och ner. De blev heller inte lugnare när sångaren (som jag inte vet vad han heter) hoppade ner i publiken. En sjukt bra spelning där energin låg så kompakt i luften att det var svårt att andas. Eller var det på grund av den fulla killen som hela tiden tryckte sig emot mig? Hur som helst - en av festivalens bästa spelningar.

[size=17]Moneybrother[/size]
Inget som jag egentligen lyssnat på, mer än videos på TV, men ändå väldigt skoj att se. Moneybrother himself längst fram i mitten, bandet runtom honom och bakom honom till vänster en trio stråkspelare som han berättar vill bli kallade “The Dirty Motherfuckers”. Inte bara musiken är mysig, även mellansnacket är väldigt roligt där brodern berättar om olika grejer och flirtar med publiken. Helt klart en värdig avslutning på festivalen, men jag skulle ändå hellre sett The Ark eller (nu drömmer jag bara) Mates Of State som avslutningsspelning. Man kan inte få allt.

Sammanfattar man hela festivalen ser man att jag är grymt nöjd. Silverbullit och Mates Of State slår om bästa spelning, men jag tänker inte bestämma mig för någon etta. Alla var mer eller mindre roliga att se på och jag kommer att titta tillbaka på festivalen med ett leende. Nu är det bara ett år kvar till Umeå Open ännu en gång arrangeras. Jag har redan börjat vänta.

What do you think?

We love WordPress