http://www.hybrism.com/files/vapnet-gedomvald.mp3
Det var ett tag sedan jag hörde en låt som fick min mage att kittla som den här. Vapnet heter killarna som gjort den och jag kan inte sänka volymen. Det regnar, ja det öser ned utanför, men här inne lyser jag.
Vill du också lysa av kärlek? Ladda ner låten, helt gratis, lagligt och underbart.
Mina gitarrer är så jävla fina. Helt klart mina två favoritsaker här i mitt lilla rum, om man bortser från datorn. Datorn är ju liksom mitt liv. Teven är viktig också. Och yvspelen.
Hmm. Men om jag, som en bortskämd svensk tonåring, räknar dator och teve till basvarorna, det som är så självklart att det inte räknas, då kan gitarrerna vara favoritsaker. Utan att ljuga.
Jag borde sova och så skriver bara det här för att skriva något. Imorgon (idag), är det fredag. Jag ska fortsätta nöta AC/DC-låt. Skriva recension. Spela spel. Gå ut i solskenet? Njaaa…
Om du är på väg ut ur din lägenhet eller ditt hus, men just innan du öppnar dörren hör att en granne går i trapphuset/utanför huset, går du då ut eller väntar du ett tag till grannen försvunnit?
Jag kom att tänka på frågan när jag själv stod och väntade på att personen i trapphuset skulle försvinna idag, innan jag till sist gick ut. Jag funderade över om jag verkligen är onormalt folkskygg eller om jag bara är normalt anti mot trivialt bla-bla, vilket oftast uppstår när man stöter på den där granntanten som aldrig slutar prata.
Det gör väl förstås enorm skillnad beroende på vilka grannar du har. Men är det ändå inte lättast att bara stå kvar i en halv minut till där bakom dörren och undvika mänsklig kontakt? Ett enkelt “hej” tar lite av din livsenergi, det är rättfärdigat att gömma sig lite. Eller?
Nu har föräldrarna lämnat mig för att resa till Italien. Två veckor skall de vara borta, två veckor har jag det lugnt och skönt här hemma i lägenheten. Myspys.
Idag, den första ensamma dagen, har jag spenderat på att skriva klart min Full Spectrum Warrior-recension som ni kommer att kunna läsa på Kong under morgondagen. Jag har även lirat lite gitarr, mestadels Tenacious D-låtar.
Jag fick ett otroligt sug efter att skriva idag. En novell? Artikel? Krönika? Jag vet inte, men det kändes spännande på något sätt. Jag tror att jag väntar några timmar, tills mitt i natten, och sätter mig framför Word igen. Kanske händer det något.
Sommarlovskänslan har inte riktigt infunnit sig än. Jag tror att en ledig måndag är det som krävs för att det skall kännas som att det verkligen har börjat. Efter det tappar jag nog intresset för vilken dag i veckan det är. Alla är ju lediga…
Dagen spenderades på att installera och snabbtesta det spel som damp ner i brevinkastet idag, nämligen Boiling Point. Det är en förstapersonsskjutare till PC som verkar vara enormt fritt upplagt, men tyvärr knöckfyllt av buggar. Jag spelade även PS2-versionen av Full Spectrum Warrior, ett urbant militärstrategispel som jag recenserade till Xbox (för GAMEcore) för nästan exakt ett år sedan. Det är ett trevligt återseende, om än lite jobbigt att skriva en recension av i stort sett samma spel - ansträngande att inte kopiera från mig själv.
Jag skrev även en förtitt på spelet Far Cry: Instincts som ni antagligen kommer att kunna läsa på Kong imorgon (idag) fredag. Inte så jävla rolig text kanske, men spelet verkar vara otroligt skoj.
Som ni märker så försöker jag att hålla mig någorlunda sysselsatt. Jag ska försöka vara så aktiv som möjligt på Kong nu i sommar, då det är en underbar sida och jag verkligen tycker om att vara en del av den. Men nu måste jag sluta, det här blev för långt.
