Luft och inget mera.
Jag har, kanske lite sent, börjat uppskatta Håkan Hellström. Tidigare har jag haft en ganska fientlig inställning mot denna folkliga man, men för många månader såg jag honom spela En Midsommarnattsdröm på Carin 21.30 med en sådan känsla att jag själv ville spela låten på min akustiska. När jag ramlade in på hans hemsida och märkte att ackordsföljden till nästan alla hans låtar finns nedskrivna där fanns det inte mycket att göra.
Efter att ha spelat och mumlat En Midsommarnattsdröm på min egen gitarr i en månad nu så började jag lyssna på skivan, Ett Kolikbarns Bekännelser. Nu, när jag ska försöka beskriva hur skivan är, har jag verkligen svårt att hitta passande ord. Det kanske är bäst så, jag skulle bara låta så dum med mitt hyllande.
En sak som jag däremot kan säga är att jag nu skall ta mig till hakanhellstrom.com och lära mig Bara Dårar Rusar In på gitarren. Nu skall jag göra det. Nu.
What do you think?