Bouree

Det var ett tag sedan sist.

Jag sitter och skriver en recension åt Super Play på PC-spelet Empire At War. Realtidsstrategi i Star Wars-galaxen. Det är lite spännande då det är min första recension i tidningen som är längre än en sida. Den skall bli dubbelt så lång, två sidor. Jag är inte van att skriva längre texter, men det känns inte som något problem att få ihop en bra text nu när jag väl skriver. Börjar istället bli rädd att jag inte kommer hinna få med allt jag vill ha med.

Det är fortfarande jävligt kul att skriva åt Super Play. Har två texter i det senaste numret och kommer minst att ha två även i nästa. En massa Mattias-gott på papper att se fram emot, alltså. Orkar inte skriva mera här nu.

Phallic Logo Awards

Fuck grammisar och guldbaggar, här är världens bästa utmärkelse: The Phallic Logo Award.

You are my sunshine, my only sunshine

Jag har lyssnat en del på Bright Eyes de senaste veckorna. Det började som att jag läste min gamla recension av (läs: kärleksförklaring till) av det otroliga albumet Fevers and Mirrors. Blev som vanligt självgod och konstaterade att jag kunde skriva grymma texter men även sugen på att ta upp den gamla förälskelsen. Det var månader, kanske ett år, sedan jag lyssnade koncentrerat på Bright Eyes och efter några timmar så kan jag än en gång konstatera att Fevers and Mirrors är ett av mina absoluta favoritskivor. Damn you, Conor, och dina vackra ord i vackra verser i vackra låtar som bara är så bra.

We love WordPress