Beställde alldeles nyss Vapnets fullängdare som släpps imorgon. Skall bli riktigt jävla kul med en massa nya Vapnetlåtar, alltså. De har ju inte gjort något dåligt, hittills.
Det är påsklov nu, jag spelar ganska mycket gitarr. Det är mysigt. Borde plugga lite också, skall göra det snart. Snart. Nu, nästan. Alldeles strax.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Jag spelade de där ackorden igen nu, alldeles nyss. De lät bättre igen. Det blir kanske något.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Det är nog Ridge Racers finare banor (med palmer och sånt) blandat med Prästungen (han reser till Grekland i boken, vilket egentligen inte borde göra mig sugen då han inte alls har det särskilt trevligt där) som fått mig att längta bort lite.
Jag vill resa någonstans, kanske dit det är lite varmare. Visst blir Umeå varmare eftersom och snöslasket försvinner ju, men jag skulle ändå vilja fara bort ett tag. Jag vill inte fara till badstränder, till någon hemsk turistfälla där hälften av alla är fulla svenska tonåringar (fast full svensk tonåring är ju inte helt fel det heller). Jag vill kanske fara till någon stad? Men… det finns ändå en liten längtan efter den där varma sanden under fötterna.
Antagligen är det bara så att jag längtar bort för att jag är lite skärrad inför de kommande slutproven. Hellre fly än illa fäkta, eller vad är det man säger?
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Palmerna växer bredvid den heta asfalten och svänger sakta fram och tillbaka i vinden. Ett stenkast därifrån slår vågorna mot den ljusa stranden.
Det gör ont att gå barfota på asfalten och lika ont på sanden. Det bränner skinnet där under foten på en ovan nordlänning som jag och jag kisar bakom mina solglasögon när ser upp mot den brinnande solen.
Jag går ner mot vattnet men jag vill egentligen springa. Det skulle se dumt ut, man springer inte bara sådär. Bara om det brinner eller exploderar bakom en, om det handlar om liv eller död. Som i en film, kanske. Det känns förvisso som att jag håller på att brinna upp, men jag håller mig lugn och går ostressat ner dit vågorna kylt ner sanden. Står där i några minuter, låter vågorna skölja över mina fötter och täcka dem med våt sand samtidigt som solen bränner på min överkropp. Så sköljs jag plötsligt över av en våg iskallt vatten och jag vaknar upp ur min dagdröm.
Med mina kalla, blöta fötter i snöslasket i ett Umeå som inte fattat att det är april nu. DET ÄR VÅR NU. Ge mig gröna växter och ännu grönare blad i björkarna. Jag behöver det. Tack.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med Ett ensamt svar.
Det är inte så mycket här nu. Jag har väl annat att göra, mycket press har byggts upp nu som jag måste ta tag i. Jag har slutprov snart. Fyra veckor av exams.
Jag har börjat lite smått på en novell. Jag tycker om att skriva noveller. Den här handlar om en ensam man (mina noveller handlar nog alltid om sånna) som är sjuk på något sätt. Det borde bli rätt bra, faktiskt. Fast det går lite segt att få ner orden. Lätt att bara svamla, så man måste vara koncentrerad ändå. Om man inte lägger ner tid och själ i att skriva det, varför skall någon då lägga ner tid på att läsa det? Frågan är ju om någon kommer att läsa den. Hehe. Jag är alltid så miserabel här. Så självömkande.
Jag fyllde 19 för några veckor sedan. Fick pengar och några böcker. Jag köpte en begagnad PSP för pengarna. Det är en mycket trevlig maskin och Ridge Racer, som jag fick med, är ett jävligt bra bilspel. Jag gillar bilspel som inte är verkliga och har bra musik. Typ WipeOut och, ja, Ridge Racer.
Jag köpte Guitar Hero i lördags. Det är, för er som inte vet, ett tvspel där man på en ganska stor plastgitarr trycker in olikfärgade knappar i takt med musiken för att simulera att man faktiskt spelar gitarr. Det verkar kanske en smula onödigt då jag faktiskt har flertalet riktiga gitarrer att spela på, men det kontrar jag med att säga att jag har flertalet vassa knivar hemma men att jag trots det inte går och sticker ner folk (som jag ju gör i så många spel).
Guitar Hero är i alla fall ett otroligt bra spel. När man har flytet inne och sätter en skön låt så känns det till och med som världens bästa spel. Men det är det nog inte, känner jag nu, några timmar senare.
Förresten. Läs boken Prästungen av Göran Tunström. Det är en bok som är bra.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar