Oh, do I hate it?
Jag har bestämt mig för att skriva något varje dag här på fyrkanten till årets slut. Eller i alla fall försöka. Huruvida det blir inlägg med bra innehåll eller bara craptacular fillings, det får vi helt enkelt vänta och se.
I dagens inlägg tänker jag skriva lite om ett band som jag upptäckte häromdagen. De är bra. De heter Tilly and the Wall och är roliga för att de har en som steppar för att hålla takten i låtarna. Istället för trummor, liksom. Fast trummor är med ibland också tror jag, de tar inte ut varandra, de kan vara vänner.
Jag såg Tilly and the Wall på Late Show och för att vara snäll slänger jag in klippet på det framträdandet här under.
Ja, det är fin musik. Och hon en av tjejerna är väldigt söt. Extra roligt för kopplingen till Conor Oberst (de ligger på hans skivbolag). Det verkar finnas jävligt mycket fin musik i Omaha, Nebraska. Borde fara dit nån gång, in search of inspirado om inte annat.