Var är jag?
Jag kan känna ibland att det är svårt att komma ihåg att jag faktiskt inte bor i USA. Majoriteten av all kultur jag dagligen kommer i kontakt med är därifrån, det jag lyssnar på, läser och tittar på. När jag sedan kommer på att jag faktiskt bor i Sverige känner jag mig lite lugnare igen. När jag funderar lite mera och inser att USA ändå beter sig som väktare över hela planeten och att ingen är säker från deras galenskap får jag ont i magen igen.
Det är då skönt att grejer som demokraternas framgång i valet (än en gång via Naseer, bokmärk honom!) faktiskt blivit verklighet.
Jag är säker på att européerna kände sig precis så här när de hörde att de allierade hade landstigit i Normandie år 1944. En av USA genom tidernas mörkaste perioder är på väg mot sitt slut.
Ja, det känns rogivande.