When I was green
Nyss hemkommen från en middag med vänner som nästan alla åker iväg utomlands för att plugga inom de närmaste månaderna. Det känns jävligt dåligt att jag inte riktigt vet vad jag vill göra, vart jag vill fara. En internetvän som flyttat från Östersund till Göteborg säger att götet är mysigt. Jag tror nästan på honom och skulle helt klart kunna tänka mig att testa att bo där.
Hellre än huvudstaden i varje fall, för det är bara skrämmande. För stort.
Jag har en illusion av att götet känns mindre och mysigare, men är osäker på om det verkligen är så. Har inte varit utanför norrland (umeå kommun, egentligen) på alldeles för länge. Den där dagsresan till Stockholm räknas inte.
Jag tror att det beror på att jag vaknar till lite. Det är därför jag gillar snabb, hård musik när jag är trött. Eller ännu mera nu, när jag har druckit en del alkohol. Jag trycker framåt i partyblandningen (jag partyblandar ganska ofta, men jag är ju nästan alltid ensam, ganska sorgligt party) och hoppas på att en venetian snares-låt eller nått skall poppa upp. Nu blev det min egna låt Dagen då jag försvann, den är ganska skön tycker jag.
Jag har börjat tycka att det är väldigt roligt att köpa och ha på mig fina kläder. Det är ju inte så att jag riktigt behövde ett till pengaslukande intresse, men det här leder ju i alla fall att jag inte ser lika nördigt töntigt ful ut. 
Nä, nog med svamlandet. Godnatt.
What do you think?