Jag tittade nyss klart på Ghibli-filmen Omohide Poro Poro (Only Yesterday). Den är inte som många andra ghiblis då den utspelar sig i verkligheten - långt från de sagovärldar som vanligtvis målas upp framför oss när studion tar ton.
Och det är lite konstigt, trots att det är just det jag älskar med Ghibli - alla de vackra och fantasifulla berättelserna - så är det verklighetstrogna Omohide som jag håller högst bland deras filmer. Men samtidigt så är det väl egentligen inte de fantasifulla världarna jag älskar mest med de andra filmerna, utan att filmerna trots sina osannolika omgivningar och handlingar alltid känns så otroligt verkliga.
Se Omohide Poro Poro, är mitt tips. Bland de bästa filmerna jag sett, skulle jag nog säga. Men det är ju jävligt subjektivt, du kanske hatar den.
Har läst två grymma serieböcker i veckan, Alan Moores V for Vendetta och Frank Millers Batman: The Dark Knight Returns. Det är mysigt med åttiotalsdystopier med kärnvapen, superhjältar och anarkism. Jag skall fan spränga regeringen den femte november, eller nått. (Uh-oh, nu plingar det till i säpos datorer!)
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Jag tror inte på alla hjärtans dag, det är liksom lite väl tydligt att det skapats av människor som vilja sälja saker och tjäna pengar. Men jag är ganska ensam också. Var jag inte det skulle jag kanske bry mig. Men geléhjärtan är goda.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 3 har svarat
Har försökt mig på novellskrivande i veckan. Det var ett tag sedan sist. Det är roligt men jag vet inte om det blir så bra, mest svamligt. Jag har ändrat och skrivit mera på en text jag började med förra året, som då blev två sidor lång. Sedan ändrade jag typ allt och nu är texten inte så lik den första versionen. Den var mera rak först, nu är den mera i huvudet på karaktären istället för utanför.
Får se om jag någonsin blir klar med texten. Om inte annat så är det roligt att sitta och svamla för sig själv.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Jag är ganska frisk nu, fast fortfarande lite snorig. Det är jobbigt med förkylningar, att de liksom fastnar som en bläckfläck på handen, det tar ett tag innan det är helt borta.
Jag hittade Marcus Birros blog häromdagen. Han är häftig. Det finns en tyngd i det han skriver och jag känner så ofta igen mig. Jag drömmer om att faktiskt leva på någon sorts kulturarbete, men det känns rätt svårt.
Marcus skriver om det konstnärliga kallet och jag tror att jag har lite av ett sådant, men har inte alla det? Alla ville väl bli rockstjärnor som små, men jag har liksom inte släppt drömmen. Sitter kvar och drömmer om böcker i bibliotek med mitt namn på och melodier jag skapat någon annans huvud.
Det känns väldigt barnsligt. Men viktigt ändå.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
