Leave Me Tonight
Jag är ganska frisk nu, fast fortfarande lite snorig. Det är jobbigt med förkylningar, att de liksom fastnar som en bläckfläck på handen, det tar ett tag innan det är helt borta.
Jag hittade Marcus Birros blog häromdagen. Han är häftig. Det finns en tyngd i det han skriver och jag känner så ofta igen mig. Jag drömmer om att faktiskt leva på någon sorts kulturarbete, men det känns rätt svårt.
Marcus skriver om det konstnärliga kallet och jag tror att jag har lite av ett sådant, men har inte alla det? Alla ville väl bli rockstjärnor som små, men jag har liksom inte släppt drömmen. Sitter kvar och drömmer om böcker i bibliotek med mitt namn på och melodier jag skapat någon annans huvud.
Det känns väldigt barnsligt. Men viktigt ändå.
What do you think?