i was arrested

Såg nyss Walk the Line för andra gången.

Johnny Cash känns verkligen som nått mer än en bara människa för mig, en legend som aldrig dött, som lever med musiken. Men han är ju död och det är så hemskt sorgligt. Jag sitter och smågråter genom hela jävla filmen.

Men det är ju väldigt fint också, historien om hur hans livs kärlek June dog och han sedan kort därefter följde. Som om det var hon som höll honom kvar. Nu gråter jag lite igen.

Jag skall spela några cashlåtar på gitarren imorgon, men vet inte riktigt om jag har rösten för att sjunga som han. Joaquin Phoenix låter ju läskigt mycket som Cash. Imponerande.

We love WordPress