Jag skrev om det här för nått år sedan men det passar igen.
När man bor så långt norr ut som jag gör så blir vintern på något sätt utgångspunkten, den årstid som känns “vanligast”. Det är ju inte så konstigt då den stannar i ungefär 14 månader per år. När man är mitt av allt det vintriga - snön, långkalsongerna, kalla vindar som knivar in i kroppen/ansiktet och det ständiga mörkret - då är det otroligt lätt att glömma att det faktiskt finns en sommar också.
Det är här nu tror jag, det ser åtminstone så ut, och jag kan inte ens titta ut genom fönstret utan att se björkarnas böljande lövverk spela i vinden och känna en värme inuti, i magen nånstans. Jag är kär i Umeå igen, som jag nog blir varje vår. Från vinterns vita gravkänsla och gråslask till det här - gröna träd och gräsmattor, blommor upp genom asfalten och nya dofter med varje ljummen vindpust som blåser in i min näsa.
Varje natt som jag jobbar nu pryds av ett leende. Jag står i minuter och bara blickar ut över älven, de vitblommande buskarna och träden som vajar sakta fram och tillbaka. Jag kan inget annat göra än sucka och känna mig lyckligt lottad.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Jag såg X-Men: The Last Stand inatt. Såg den på bio när den var aktuell men den var lika bra nu igen.
Det fina med X-Men är att det egentligen handlar om alla sorters xenofobi och den diskriminering och segregation som ofta följer. Det är ett ständigt lika aktuellt ämne som aldrig kan belysas för noga. Viktigt att tänka på är dock att det inte måste handla om hudfärg eller etnicitet, ett ämne som enligt mig nästan är mera aktuellt (och med det menar jag att det är en diskriminering man lättare “kommer undan” med i dagens samhälle) är HBT-personers lika rätt i samhället.
Sir Ian McKellen, öppet homosexuell sedan många år, som spelar Eric Lehnsherr (dvs Magneto) sa själv i en intervju att X-Men för honom handlade om just det, att han ville bli sedd som lika mycket människa som alla andra.
Det tycker jag var coolt, bakåtsträvande homofober borde få besök av en arg Magneto lite oftare.
Publicerat i Film/TV av Mattias Wikström med 0 svar
Såg Lost-avslutningen igår. Ni som följer serien men inte har sett sista avsnittet behöver inte vara rädda, jag skall inte spoila.
Jag har en hatkärlek till Lost. Första säsongen var skitbra, en riktig klassiker, men efter det har det verkligen bara gått nedåt. Det är som att hela serien går ut på att göra publiken förvirrad. Den sätter ögonlappar på oss så att vi inte ser någonting och skriker sedan “jävlar vad mycket spännande som finns här, men du får inte se det än!”, högre och högre för varje avsnitt som passerar.
Det är ett fult och ointelligent sätt att fånga tittare, att bara slänga ved på en massiv eld som i slutet - när pengarna slutar strömma - bara kommer att släckas av en regnskur inplanerad för flera år sedan. Jag blir trött.
Samtidigt fungerar det ju. Jag ser serien och gillar det oftast, mestadels tack vare några sköna karaktärer. Men efter varje avsnitt känner jag mig ändå alltid irriterad och frustrerad.
Fast nästa vecka sitter jag ju där igen, så jag kan väl inte säga att jag tycker att Lost är en dålig serie direkt. Äh, jag vet inte. Just nu är jag bara förkyld och trött.
Publicerat i Film/TV av Mattias Wikström med 0 svar
Jag fullkomligt älskar Batman Begins, Cristopher Nolans mörka historia om världens hårdaste brottskämpe. Uppföljaren heter The Dark Knight, skall komma i mitten av 2008 och ovan ser ni Heath Ledger i make-up som filmens elaking Jokern.
Bara den lilla bilden gör mig så jävla peppad att mitten av 2008 känns så otroligt tråkigt långt borta. Jag vill ha mera Batman nu!
Publicerat i Film/TV av Mattias Wikström med Ett ensamt svar.
Det är säsongsavslutningar av alla serier nu. Det är jobbigt tycker jag - vad fan skall jag göra hela sommaren, liksom?
Sista avsnittet för säsongen av Heroes var väl helt okej, även om den sista scenen var lite töntig. Men jag är spänd inför fortsättningen.
Ugly Betty-avslutningen som jag såg i fredags fick mig att gråta, men jag gråter åt det mesta så jag vet inte riktigt om det betyder så mycket. Ugly Betty har tappat lite i slutet av säsongen tycker jag, det är inte lika klockrent som det var i början. Hoppas att det får en nytändning i nästa säsong.
I avslutningen av How I Met Your Mother kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände. Ingen cliffhanger direkt. Är inte ens säker på om det blir en nästa säsong av det (?).
Veronica Mars sista dubbel-avsnitt kan laddas ner nu, jag skall se det ikväll. Det hjärtskärande hemska med det är att det inte bara är det sista avsnittet för säsongen utan FOR EVAH, då serien blivit cancelled. Helvetes jävla skit säger jag med gråten i halsen. Veronica Mars är fan bland det mysigaste som finns. Jag hoppas att det blir nån sorts webbkampanj eller något, självmordsbombare typ, som tvingar The CW att göra åtminstone en säsong till.
En av de absolut bästa serierna den här säsongen som direkt hoppat in på min lista över absoluta favoritserier är 30 Rock. Så otroligt roligt och intelligent med en fullständigt jävla makalös samling skådespelare. Alec Baldwin får mig att skratta så hårt att jag bajsar lite.
Även Boston Legal har fortsatt övertyga mig om att det är den bästa komediserien någonsin, inte minst tack vare sin bitande samhällskritik framförd av underbara James Spader. Och att William Shatner är den roligaste gamla snuskgubben i tv-historien behövs ju inte ens påpekas.
Hmm, jag tittar på ganska många serier verkar det som. Blev ett ganska långt inlägg, och då hoppade jag ändå över House, Lost, Family Guy och Scrubs. Jag kanske kommer tillbaka till dem lite senare.
Publicerat i Film/TV av Mattias Wikström med 0 svar
