stones in my passway

Det regnade nästan hela dagen idag. Eller, ja, det regnade när jag vaknade runt fem i alla fall, om det gjorde det innan det vet jag inte. Men vi säger att det gjorde det.

Som en produkt av detta nerfall hade det flutit upp ett antal slemmiga maskar på marken av mitt distrikt inatt. Jag upptäckte detta först en timme in i arbetet, varefter jag inte kunde sluta titta ner på marken, rädd att trampa på någon av de krälande sakerna och med den gnagande vetskapen att jag antagligen redan trampat på hundra utan att ha märkt det.

Det är konstigt, när jag var liten minns jag att jag aldrig tyckte att maskar var särskilt äckliga. Jag minns särskilt en gång när farmor gav mig en mask när vi stod i hennes potatisland, som för att testa mig - hon trodde kanske att jag som stadspojke skulle tycka att den var jätteäcklig och skrika. Men jag tyckte inte att det var så farligt. Nu på senare år har jag däremot börjat tycka att det är rätt otrevligt att behöva kryssa mellan de små djuren när det har regnat, en tid som annars ju är perfekt för att ta en mysig promenad. Jag har blivit mesig på senare dar.

We love WordPress