1:
Förra sommarens soundtrack för mig var nog Kalle Js Om Du Lyssnar Noga och Gnarls Barkleys St. Elsewhere. Det var till de jag gick bort typ 10 kg i raska skogspromenader. Att jag nog lagt tillbaka ett par kilon sedan dess (och helst skulle vilja tappa tio till) kan vi skita i just nu.
För det är nämligen så att Kalle J snart kommer ut med en ny singel med titeln Vingslag. Den här gången har han en kille som heter Nicolas Makelberge som gästvokalist, vilket lämnar mig lite delad. Jag gillar Kalles osäkra sångstil, det ger mig typ hopp om att jag också kan sjunga, samtidigt som det är trevligt med en ny röst till Kalles underbara dansmusik.
Gå till singelns hemsida, titta på den underbara videon (Lejon! Blod!) och jag tror nog att du också redan nu kan hålla med om att vi har att göra med en av 2007s bästa sommarlåtar.
2:
I dagens Västerbottens Kuriren fanns det på nöjessidan en halv sida lång artikel om det otippade umebandet Stylusorkesterns bokning på Hultfredsfestivalen. Ni som inte läser tidningen (va, läser inte alla VK?) kan läsa samma artikel på tidningens hemsida.
(Bild Copyright VK, klicka för att läsa artikel om oss)
Grymt roligt att vi kom med i alla fall, och skönt att jag satt längst bort så att det inte blev värsta EXTREME CLOSE-UP!
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med Ett ensamt svar.
Ja, det närmaste jag kommit scrambled eggs är nog i Frasiers temalåt. Jag gillar inte att äta ägg sådär vanligtvis, gillar inte konsistensen.
Men senaste dagarna har jag haft ett konstigt sug efter det, scrambled eggs alltså, så jag gjorde det nyss. Det var gott med tabasco och ketchup till. Jag gillar tabasco.
Jag tror att det här, för mig, ovanliga suget kommer från How Much Do We Love, som jag ju skrev om för någon dag sedan. De pratar som sagt om saker de älskar och det är väldigt ofta maträtter. Det är lite jobbigt för jag blir hungrig när jag går runt där vid älven med tidningarna.
De pratade om Bloody Marys, vilket jag aldrig har druckit. Tycker att det verkar lite äckligt, tomatjuice och vodka liksom, men de älskade det såklart. Är det gott på riktigt? Jag är intresserad.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Vi hade en liten minispelning med orkestern idag i något litet sagorum i Stadsbiblioteket under stadens pinsamma evenemang Kulturnatta (headlineat av Nordman - det var på den nivån).
Vi spelade tre små låtar inför typ 10-20 pers. Det var fint och vi fick som vanligt en hel del frågor av publiken efteråt. En småtöntig gubbe sa “det var super, super mario” helt utan att någon skrattade. Det gjorde lite ont någonstans.
En reporter och fotograf från VK var där också, men när jag läste i tidningen (före typ alla andra, ett plus med jobbet…) hittade jag ingenting om oss. Bortpetade för att det skulle rymmas en stor bild på Nordmans nyckelharpa eller väntar de med en liten notis på måndag? Den som lever får se.
Publicerat i Musik, Spel av Mattias Wikström med 2 har svarat
Stylusorkestern kommer att spela på årets Hultsfredsfestival.
Helt jävla galet.
“Jag dör, Mattias” sa Michael när han fick veta det och ja, jag håller med - det känns fortfarande som att jag ramlar.
Det här borde nog bli bästa sommaren någonsin.
Publicerat i Musik, Spel av Mattias Wikström med 9 har svarat
Idag fick alla golfälskare ett rekordtjockt nummer tidningen Svensk Golf (eller vad den nu heter). 244 härliga sidor.
Gissa vem som delade ut den?
Jag har gått och varit rädd för den dagen rätt länge nu, har hört mycket om hur jobbigt det är med SGF (som vi i branschen kallar den) och hur många utdelare som dött i kampen mot den, typ.
Men sanningen är ju att det bara är en till tidning som inte gör så stor skillnad alls. Tio minuter extra arbete, högst. Tidningsutdelning är inte en särskilt invecklad grej, liksom. Tidning i brevlåda/inkast/fack - there you have it.
Att jobba på lördagsmorgonen är även alltid mysigt. Vetskapen att jag är ledig morgonen därpå ger mig lite extra energi och gör att jag går runt och ler med tidningarna under armen. Det kan ingen golftidning i världen ändra på.
Har i veckan börjat lyssna på podcasten How Much Do We Love där Rob Lindley och Sara Davis helt enkelt pratar om saker de tycker om. Otroligt trevligt, rekommenderas.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
