Stylusorkesterns hultsfredsspelning kommer att fortsätta som ett eko här på sidan i många dagar, månader, år. Det är liksom så jävla coolt att säga att man spelat på hultsfred, så är det bara, och jag kommer därför aldrig sluta säga det.
Dagens hultan-kopplade grej är att Sundsvalls Tidning slängt upp en recension av vår spelning.
Där festivalbesökarna marinerats i hårdrock, sviktande föredettingar, skånsk rap och langos i två dygn kom Stylusorkestern som en skänk från ovan, eller åtminstone från norr. Tunga riff byttes mot blipp-blopp och Iron Maiden-tröjor mot Nintendo t-shirts.
Sofia Hård, som skrivit texten, fattar helt vad vi handlar om och ger oss mäktiga fyra av fem i betyg. Det gör att vi, enligt Sundsvalls Tidning, låg i toppen av årets hultfredsakter. Vilket är helt jävla sant.
Mitt nya distrikt är inte riktigt det bästa jag har haft. Det är väldigt stort och tar väldigt lång tid att ta sig igenom jämfört med tidigare, mindre distrikt jag haft. Jag får hoppas att lönen är större också, och inte bara arbetsbördan.
Men i alla fall så brukar jag lyssna på podcasts under den mesta arbetstiden. De tar dock oftast slut i slutet av distriktet, så där byter jag pladder mot musik. Senaste veckan har det uteslutande varit Ed Banger-grejer som dunkat i öronen, typ Surkin och Justice, och skall jag vara ärlig har jag börjat dansa där i trappuppgångarna.
Det är nog inte bara det att musiken är helt sjukt bra, men även det att jag alltid är i den sista raddan hus och liksom ser ljuset i tunneln som gör att glädjen från tonerna och beatsen liksom sipprar ur mig i små spasmer.
Jag hoppas bara att jag inte springer in i någon när jag gör en piruett ner för en trappa nynnandes på Justice underbara DANCE (vars grymma video kan ses nedan).
Jag skulle köpa varenda av de där t-shirtarna om de fanns på riktigt.
Förlåt att jag inte kommit med mitt Hultsfreds-fotoreportage som jag lovade, men det här nya distriktet är lite småjävligt och gör mig grinig. Får se om jag orkar få upp det senare i veckan, annars får det fan vara. Jag kan ju säga att jag helt klart hade roligt i Hultsfred, men det fattar ni väl. Fast det var jävligt sunkigt, något som antagligen följer med festivalandet. Jag vet inte riktigt, det var ju min första.
Ni kan få en liten bonus nu så att ni också inte blir sura och griniga. Vi hade nämligen en introlåt som spelades medan vi satte oss ner på scenen innan hultanspelningen för att typ få in lite dramatik i vår annars så döda scenshow. Låten komponerades av undertecknad och är väl ingen masterpiece, men fyllde helt klart sitt syfte.
(Och ärligt talat så kändes det för mig personligen roligare att få den låten som jag faktiskt gjort själv spelad på Hultsfred än själva spelningen med bandet.)
…och jag kom hem för några timmar sedan och borde verkligen sova nu, skall ju jobba inatt. Men först en snabb länk till Rockfoto så att ni som missade oss på Hultsfred kan få känna lite av magin där framför datorskärmen.
Jag har känt mig stressad i veckan, mestadels beroende på att Hultsfredsfestivalen snart är här. Jag är nervös men otroligt peppad, det borde bli skitkul. Men det är ju imorgon vi åker - IMORGON. Skrämmande för lilla Stylusorkestern från Umeå att åka ner till Småland.
Jag har knappt varit i Småland tidigare, tror jag. Kanske åkt igenom någon gång när vi var på bilresa med familjen. Jag wikipedade lite nu och fann att Lönneberga, där Emil ju kommer ifrån, ligger i Hultsfred kommun. Det får mig att förstå lite mera hur det ser ut - exakt som i Emil-böckerna och -filmerna alltså. Hujeda mig så spännande det skall bli att åka ner, det är då ett som är säkert.
