Come on baby, light my fire
Jag jobbade som vanligt inatt. Det gick bra men jag var, som vanligt på lördagsmorgonen, lite trött. Sista jobbnatten för veckan och man är lite seg, helt enkelt. Även om det inte är så många timmar per natt så är det lite trögt att jobba sex morgnar per vecka. Men folket måste ju ha sina tidningar, och jag min lön.
Med en talbok i öronen gick jag från Olof Palmes Gata 3 över till 11:an, 9:an och 7:an - tre uppgångar i samma huskropp. Upp med hissen och sedan ner för trapporna. Som vanligt.
Jag lämnade 7:an vars dörr sitter på husets bortre gavel och gick runt hörnet tillbaka mot cykeln. Jag tittade till vänster på en buske som växer där, drog ett djupt andetag och kände den sommarsöta blomningen. Men det var något mer, det luktade bränt. Jag riktade blicken framåt och såg lågor, började i samma sekund tänka “nej, nej, det kan ju inte vara sant” och springa framåt.
Men det var sant och det jag såg var det här.
(Ni får ursäkta den dåliga mobilkamerakvalitén och att mitt finger syns i nedre kanten, men när någon tänt eld på ens tidningsvagn är inte bildkvalité det första man tänker på. Att jag ens tog en bild visar väl hur jävla blogg-skadad jag egentligen är, det får räcka.)
Efter att ha släckt branden med hjälp av min vattenflaska knöt jag mina nävar och letade efter några gärningsmän att krossa som kackerlackor, hoppades hårt att det var ett par taniga fjortonåringar fulla på folköl. Jag ville slåss, spöa de sådär lagom mycket och sedan släpa de till polisstationen - som för övrigt ligger kanske 50 meter därifrån, något som ganska klart bevisar vilka jävla idioter det var som gjorde det. Skall man starta bränder kan man i alla fall ha den goda smaken att inte göra det så att polisen kan se röksignalerna från fikarummet.
Men självklart såg jag ingen. De/den skyldiga hade flytt skrattande runt något hörn. De sprang säkert tills de fick blodsmak i munnen, satte sig ner när de kände sig säkra och skrattade, utbytte kommentarer om hur jävla roligt och coolt det hade varit.
Och visst, man kan göra dumma saker när man är full eller trött eller utsatts för grupptryck. Men varför inte ta ut det på någon större? Kasta en sten genom stadshusfönstret, släng en tårta på ditt elbolag eller något sådant. Att tända eld på mina tidningar kan knappast ses som “stickin’ it to the man”.
Det är ju bara riktigt jävla elakt.