Jag jobbade som vanligt inatt. Det gick bra men jag var, som vanligt på lördagsmorgonen, lite trött. Sista jobbnatten för veckan och man är lite seg, helt enkelt. Även om det inte är så många timmar per natt så är det lite trögt att jobba sex morgnar per vecka. Men folket måste ju ha sina tidningar, och jag min lön.
Med en talbok i öronen gick jag från Olof Palmes Gata 3 över till 11:an, 9:an och 7:an - tre uppgångar i samma huskropp. Upp med hissen och sedan ner för trapporna. Som vanligt.
Jag lämnade 7:an vars dörr sitter på husets bortre gavel och gick runt hörnet tillbaka mot cykeln. Jag tittade till vänster på en buske som växer där, drog ett djupt andetag och kände den sommarsöta blomningen. Men det var något mer, det luktade bränt. Jag riktade blicken framåt och såg lågor, började i samma sekund tänka “nej, nej, det kan ju inte vara sant” och springa framåt.
Men det var sant och det jag såg var det här.
(Ni får ursäkta den dåliga mobilkamerakvalitén och att mitt finger syns i nedre kanten, men när någon tänt eld på ens tidningsvagn är inte bildkvalité det första man tänker på. Att jag ens tog en bild visar väl hur jävla blogg-skadad jag egentligen är, det får räcka.)
Efter att ha släckt branden med hjälp av min vattenflaska knöt jag mina nävar och letade efter några gärningsmän att krossa som kackerlackor, hoppades hårt att det var ett par taniga fjortonåringar fulla på folköl. Jag ville slåss, spöa de sådär lagom mycket och sedan släpa de till polisstationen - som för övrigt ligger kanske 50 meter därifrån, något som ganska klart bevisar vilka jävla idioter det var som gjorde det. Skall man starta bränder kan man i alla fall ha den goda smaken att inte göra det så att polisen kan se röksignalerna från fikarummet.
Men självklart såg jag ingen. De/den skyldiga hade flytt skrattande runt något hörn. De sprang säkert tills de fick blodsmak i munnen, satte sig ner när de kände sig säkra och skrattade, utbytte kommentarer om hur jävla roligt och coolt det hade varit.
Och visst, man kan göra dumma saker när man är full eller trött eller utsatts för grupptryck. Men varför inte ta ut det på någon större? Kasta en sten genom stadshusfönstret, släng en tårta på ditt elbolag eller något sådant. Att tända eld på mina tidningar kan knappast ses som “stickin’ it to the man”.
Det är ju bara riktigt jävla elakt.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 4 har svarat
Okej, såhär enkelt är det: jag tänker inte betala 600kr för ett tvspel. Det fungerar helt enkelt inte i mitt huvud. Kanske är det åren av gratis recensionsex som gjort mig bortskämd, ja det är nog lite så att det känns jobbigt att över huvud taget behöva betala för något jag är van vid att fixa gratis, men ärligt talat… 600kr? Det är för mycket.
Orsaken till att jag berättar detta är att The Darkness släpptes förra veckan. Förstapersonsspelet utvecklat av Starbreeze, samma människor som skapade The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay - ett spel som jag placerar långt upp på favvolistan. Jag vill självklart spela The Darkness, jag måste fan spela The Darkness, men om jag skall spela det måste jag krypa till korset och betala de där 600 kronorna jag inte vill släppa iväg. Och efter att Kong tog livet av sig finns det ingen fin sida som kan ge mig ett recensionsex heller.
“Varför kan jag inte bara få spelet gratis, vet ni inte vem jag är?” borde jag skrika och skaka min hultsfredsarmbandsbekläda handled i ansiktet på spelbutikspersonalen. Säga “jag är ju för fan med i stylusorkestern, förstår ni vad jag skulle kunna göra mot dig?” och sedan börja göra en sån skön Malmsteensk “you have released the fucking fury”-grej.
Men, skämt åsido, är det någon som har ett ex över och vill ge mig det så hojta på, jag har ingen stolthet. Ni kan få utnyttja mig på något sätt som betalning, det är lugnt.
Publicerat i Spel av Mattias Wikström med 2 har svarat
Jag skall till polisen idag, men det är inget spännande alls egentligen. Jag har inte brutit mot några viktiga lagar eller så. Det hoppas jag i alla fall, vem vet. De kanske hittar något i registret när jag kommer dit och så säger hon bakom disken “vänta, jag skall bara fråga min överordnade en grej” med lite så osäker röst och sekunder senare stormar Umeås samlade polisstyrka in med dragna vapen. Vet inte riktigt vad det skulle vara jag gjort i så fall. De kan säkert hitta på nått.
Nä, jag skall till polisen för något så enkelt som att fixa ett nytt pass. Mitt gick ut 2005 och det funkar ju inte så bra ihop med att jag tänkt åka till Japan i september. Jag har även tänkt fixa ett nytt ID-kort när jag ändå är där, det jag har går ut om någon vecka. Det som suger med den här historien att pass och ID-kort kostar 400kr styck, vilket jag tycker är ganska mycket. Kan de inte bara ha någon liten, symbolisk summa? En hundralapp och så var de nöjda? 400 + 400 är ju 800 och 800 är ju mycket pengar från lilla Mattias. De borde tänka på hur jag känner det lite mera.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
