Rösta Ragan
Jag har en sak jag skulle vilja att ni gjorde. Gå till den här sidan, se klippet på Ragan Foxs grymma spoken word-föreställning, bli medlem på famecast och rösta sedan på honom. Det tar inte lång tid.
Tack!
Crapcake
Självklart vaknar jag upp idag med ont i halsen och en otrevlig snuva. Helt underbart att bli sjuk när jag har en deadline på måndag, verkligen vad jag behövde. Bloody marvelous, innit? - som det säkert skulle sagt i England (yup, sådana grejer tänker jag säga nu när jag är värsta gloetrotter).
Nu tänker jag sova någon timme och sedan fortsätta skriva. Skrivandet går rätt bra, jag vet vad jag vill säga, men jag är helt enkelt bara trött. Jävla förkylningskuk, så går det när man sitter i en tryckkokare med en massa sjuka européer (det var säkert alla tyskar som flög från Heathrow till Arlanda, för det är alltid tyskarna).
Strange fruit
Sitter på arlanda igen. På väg hem nu och har några timmars väntetid.
Windsor var ett väldigt trevligt ställe och spelet jag spelade var roligt. Jag fick även träffa ett gäng riktigt trevliga människor från branschen, och att träffa trevliga människor är ju alltid kul.
Fast de kör ju bilen på fel sida i England, det är riktigt konstigt.
Känner mig lite trött nu, skall bli skönt att få komma hem. Har recensionen av spelet att skriva i helgen och det lär nog ta hela helgen för den skall bli rätt lång och jag är dålig på att sitta hyperkoncentrerat och bara skriva allt på en gång. Det blir oftast ett par meningar sedan går jag ett varv runt lägenheten och tänker lite och skriver sen ett stycke till etc etc.
Jag funderar på att äta något, magen börjar kännas tom trots att jag åt en redig engelsk frukost med bacon and eggs, croissant, en kopp te, toast, yoghurt och lite melon. Får väl ta och köpa en macka i någon av de billiga (tsssss) ställena här på terminalen.
Det känns förresten mest mysigt att få jobba inatt, jag har saknat distriktet lite. Om jag nu fortfarande har kvar jobbet, chefen var lite sur över mitt semestertagande sist jag pratade med honom…
They is
Jag sitter på arlanda och väntar på ett plan som klockan 07.55 skall ta mig till London. Där skall jag spela ett kommande storspel för Super Plays räkning (recensionen finner ni i nästa nummer!).
Jag åkte nattbuss hit. Det tog åtta och en halv timme. Det sög. Tjejen framför mig lutade sätet bakåt så mycket som det bara gick och krossade mina ben så att jag fick sitta i en otroligt oskön position under hela resan. Jag är, för er som inte vet, ganska lång. Inte jättelång, men runt 1,85, och det räcker helt klart för att jag skall få ont i benen när jag åker buss, tåg eller kollar på bio - ja alla gånger man tvingas ner i stol där raden framför ligger alldeles för nära (det är väl för att tjäna pengar, antar jag).
Jag fick inte många timmars sömn på bussen och känner mig lite seg just nu. Men jag skall inte klaga, att fara till England känns grymt roligt. Jag vill inte bli killen som klagar på sina bjudresor såhär snabbt, på min allra första.
Jag hoppas att hotellrummet jag bor på där borta har WiFi så att jag kan fortsätta mitt bloggande, om inte så vet jag inte riktigt när vi hörs igen. Men ni får ha det så bra.