How we like to be told
Jag tänker inte ursäkta att jag tjatar om flytten. Det är en rätt stor grej för mig.
Bara en vecka kvar nu. Helt sjukt. Jag kommer få magsår den här veckan, känns det som. Stressad, utan att behöva vara det egentligen. Det fixar sig förmodligen. Kristoffer är ju redan där.
Men att lämna familjen och Umeå börjar kännas konstigt, fast jag vill inte tänka på det så mycket. Jag kommer ju hem förr eller senare.
Har börjat skriva en lista över vad som skall packas. Det står typ “tshirts, kalsonger, sockar” på den nu. Vet inte riktigt vad som behövs med. Kristoffer säger åt mig att packa så lite som möjligt, att jag ändå kommer shoppa för mycket i Tokyo. Det är nog jävligt sant.
Tokyo. Shit. Fan också. Jävlar.
Det är förresten klart att jag skall på Tokyo Game Show nu. Det känns skoj såklart, men rätt läskigt att vara där. Jag kommer att tappa bort mig bland boothbabes och freebies (för jag har inga som helst moraliska problem med att ta så mycket jävla swag jag kommer över).