Har känt mig seg senaste dagarna, som att en förkylning är på väg. Har haft lite ont i halsen, som jag alltid har innan snuvan och allt slår in, men det har bara fastnat på halsontet, som nu verkar börja gå över. Vilket känns skönt. Det suger att vara sjuk i Tokyo.
Det är jobbigt att det är vintertid i Sverige nu. I Japan har man inget sådant nonsens, här är det en tid hela året, vilket gör att det nu är åtta timmars skillnad mellan Tokyo och Sverige medan det bara var sju förra veckan. Ännu svårare att vara online när någon familjemedlem är hemma så att man kan skypea.
En av våra lärare, Minami-sensei, fyllde år idag så en korean (Lee Yung Hun tror jag att han heter, men jag är inte säker… jäkla koreanska namn - vaddå “jäkla” säger kanske du, men då har du fan inte hört de uttala namnen! det låter inte som när du läser det på svenska, direkt…) samlade ihop pengar och sprang och köpte en tårta åt henne. Hon började gråta för att hon blev så rörd. Det var sött. Så sa hon att alla kunde få en liten bit var, men vi sa att hon skulle äta hela och så grät hon lite till och bugade och sa arigatou arigatou arigatou. Det dumma var att jag först inte fattade att hon fyllde år, jag trodde att hon skulle ta ut sin tandställning och att vi firade det, men då kändes ju en tårta lite dumt, eller hur? Jag var förvirrad, men det är jag alltid, lite. Men hon hade kvar sin tandställning och fyllde år. Säger väl en del om hur mycket japanska jag fattar, bah.
Har läst en massa noveller senaste veckan. Var på Blue Parrot, den där bra engelska bokaffären i Takadanobaba, och köpte några novellsamlingar för nån vecka sedan. Den jag tar mig igenom nu heter Matters of Life and Death: New American Stories och är ihopsatt av Tobias Wolff. Underbart bra läsning i badkaret (jag är nybadad! luktar mango!).
Nu skall jag sova.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
Tiden har börjat gå fruktansvärt snabbt nu. Skolan och allt rinner bara förbi som vatten och dagarna sköljs bort innan de ens börjat. Det känns som att jag skrev här igår, men det var en vecka sedan. Skrämmande.
Men det är väldigt, väldigt roligt här, något annat kan jag inte säga. Klassen börjar bli riktigt tajt och skolan verkar vara fylld av trevliga svenskar (ja, de av annan nationalitet är säkert snälla, men jag har ju lättare att börja snacka med svenskarna, vi har ju liksom grejer gemensamt).
Igår var jag, Kristoffer och några kompisar på Ageha - en enorm klubb, eller vad man nu skall säga, med flertalet olika dansgolv och en jävla massa människor. Jag dansade under stjärnorna och månen till en Röyksopp-remix och gick sedan in till ett annat dansgolv där många hundra, säkert tusen, människor dansade runt mig i blinkande stroboskopljus. Sjukt häftigt ställe.
Fixade en mobiltelefon i torsdags, en grej som är näst intill vital för att kunna ha någon sorts socialt liv här. Det känns väldigt skönt att kunna bli nådd var som helst och inte bara genom email hemma i lägenheten (där allt intressant ligger minst en halvtimmes tågresa bort). Det öppnar upp för fler möjligheter varje dag.
Nu är klockan alldeles för mycket och imorgon har jag ett prov jag pluggat alldeles för lite inför, så det bästa är nog om jag går och lägger mig. Vi hörs.
Publicerat i Allmänt, Tokyo av Mattias Wikström med Ett ensamt svar.
Mamma kommenterade något om Pelle Snusk, så jag googlade lite och hittade boken i sin helhet upplagd på internet. Coolt att det är en engelsk översättning av Mark Twain också. Läs hela, men missa inte den om killen som suger på tummen. Fy helvete va läskigt.
Vi var på ett akvarium med klassen idag. Det var mest en sorgligt påminnelse om hur djurrätt inte riktigt finns i Japan. Har aldrig sett så många fiskar i så små akvarium, de hade knappt plats att vända på sig. Mest synd var det om den lilla sälen som simmade fram och tillbaka i sin minimala bassäng, allt för besökarnas stora nöje. Det är väl lika synd om alla fiskar egentligen, men fiskar ser faktiskt ut som vidriga monster, medan sälar är som söta små hundar i vatten, typ. Lättare att känna för något som inte ser ut som Admiral Akbar.
Köpte två spel i Akihabara efter skolan idag - Phoenix Wright, ettan alltså, och Dotstream. Jag har velat spela Phoenix Wright rätt länge och visste att man kan byta till engelska, så det kändes som ett rätt säkert köp. Och efter den halvtimme jag spelat verkar det riktigt skoj.
Dotstream är en del i bitGeneration-serien, ett grymt litet racingspel där man styr en linje av pixlar och försöker hålla sig från att krocka in väggarna. Allt till det bästa soundtracket någonsin, det är som Venetian Snares låt Pwntendo om och om igen. Gör mig så glad.
Publicerat i Allmänt, Tokyo av Mattias Wikström med Ett ensamt svar.
Moomin Bakery and Café - en finsk restaurang alldeles bredvid Tokyo Dome. Komplett med Mumin visandes på stor duk på väggen och finska visor i högtalarna. Grymt, för vem har inte velat äta Mumin?
(Han smakade helt okej, bara så att ni vet.)
Publicerat i Allmänt, Tokyo av Mattias Wikström med 2 har svarat
Gick på fel tåg idag när jag var på väg hem från skolan. Gick ner för en annorlunda trappa och vände mig åt det håll jag brukar vända mig åt, där stod tåget så jag hoppade på och blev glad när jag såg flertalet lediga sittplatser. Jag satte mig på kanten, lutade mig mot stålröret på sidan och somnade.
Halvsov ganska länge men vaknade plötsligt och tänkte “fan, nu har jag säkert åkt för långt”. Vilket jag väl hade på ett sätt. Jag hade åkt i helt fel riktning och tagit mig 20 minuter bort från lägenheten istället för de 9 minuter det skulle ha tagit att komma hem om jag gått på rätt tåg. Och när jag väl bytte till rätt riktning var vagnarna fullpackade av trötta japaner på väg hem från jobbet. Men det kändes rätt lugnt, jag var ju utvilad från den första tågresan. Tss.
Resten av helgen blev förresten lugn och upptogs av långpromenad och myssöndag på fejk-ön Odaiba. Jag tog lite bilder, se en av de här under och klicka på den för att länkas till resten.
Publicerat i Allmänt, Tokyo av Mattias Wikström med 0 svar
