Sweet as a song
Jag började bara gå åt ett håll efter skolan idag. Tänkte inte så mycket, det kändes bara skönt att gå lite, och så visste jag inte riktigt var jag var på väg. Behöver köpa en skolbok och behövde därför hitta en bokaffär, vilket det ju säkert finns väldigt gott om överallt i hela Tokyo, men det är lite svåra att hitta. Tokyo är liksom ganska stort och överallt lyser affärers neonskyltar, det är svårt att skilja de från varandra när man går där på gatan.
Jag kom till Shinjuku i alla fall. Där vandrade jag planlöst runt med utkik efter bokaffärer men hittade inget vettigt. Jag följde bara strömmen av människor. Åkte sedan vidare mot stadsdelarna Harajuku och Shibuya där jag fortsatte mitt semiserösa boklådeletande. Hittade några bokaffärer men ingen hade den särskilda bok jag behöver.
Men det är ändå mysigt att bara gå runt, som det är i storstäder. Känna lukter från restauranger, se människor springa runt och känna neonets kalla ljus bla bla bla fina formuleringar. Det är enkelt att bara gå runt och titta, lukta, se. Tills man blir helt trött i fötterna och måste åka tåg hem i en halvtimme utan sittplatser lediga. Trots mina värkande fossingar var jag ändå en gentleman och lät en gammal kvinna få en sittplats som blev ledig framför där jag stod och halvsov. Man är ju snäll med gamlingarna här i Japan (annars gör de väl revolt, det finns ju hur många som helst).