Det har börjat bli riktigt kallt här nu, under tio grader. Det låter kanske inte så mycket för er svenskar men ha då i åtanke att japanska hus inte har någon isolering så är det sex grader ute sänks temperaturen inomhus också till jobbigt låga gradantal. Det är tur att vi har tjocka, varma duntäcken.
Jag har lyssnat en massa på Bright Eyes den senaste veckan (på min underbara lilla iPod). Jag tror att det är en höstgrej för mig, att gräva ner mig i Obersts musik. Fevers and Mirrors är en skiva jag aldrig kommer att tröttna på.
Igår tog jag tåget till Akihabara och favoritstället Yodobashi, en ofattbart stor teknik-affär, där jag köpte ett par nya hörlurar. Det är sådana små som man liksom hänger på örat, men grejen med de här att de har en inbyggd sladdvinda så att man inte måste leka scout varje gång man skall ta upp iPoden ur väskan. Praktiskt, indeed.
Åkte även upp några våningar i Yodobashi-huset där jag köpte Bright Eyes senaste skiva Cassadaga på Tower Records. Spenderade kvällen hemma lyssnandes på skivan. Det var mysigt. Den är bra.
När jag åkte tåg i fredags hände något äckligt. Jag och klasskompisen Fredrik stod på plattformen när tåget kom rullande och när det bromsade in såg vi en dörr där det inte stod några människor alls rulla förbi. Självklart så gick vi mot den för att slippa trängas men såg ganska direkt varför vagnens människor skingrat på sig. Alldeles till höger om dörröppningen hade någon, förhoppningsvis ett djur, bajsat rakt ner på tågets golv. Som tur har min mobiltelefon kamera så att ni också får uppleva det jag såg:
Mmm, mysigt, eller hur? Hahaha.
Publicerat i Allmänt, Tokyo av Mattias Wikström med Ett ensamt svar.
Sorry att jag inte skrivit på länge, men tiden går bara så jäkla snabbt att jag inte hinner. Men jag har fortfarande jävligt roligt, i alla fall.
Var i Shibuya igår och köpte en svart iPod Nano. På vägen dit kom en västerländsk man upp till mig medan jag väntade vid ett rödljus (en fotnot: rödljus i Tokyo är röda sjukt länge, man kan få stå och vänta i fem minuter ibland) och frågade mig om jag visste var Apple Store låg. Jag svarade att jag var påväg dit och kunde följa honom. Jag visade honom vägen men glömde helt bort honom när jag gick in i affären… Mmm, underbar ny teknik, det finns inte mycket som jag tycker är roligare. Köpte iPoden och en liten väska så att den inte blir repig. Flottig har den dock redan blivit, jävla blank metall.
Dagens tågresor blev väldigt mycket kortare än vanligt med musik i öronen. Lyssnade på Patrick Wolfs senaste skiva Magic Position som en uppladdning inför den konsert med honom jag och några skolsvenskar skall gå på imorgon. Jag är peppad.
Köpte en riskokare (alltså en maskin som kokar ris, inte en japansk bil/motorcykel) förra veckan och har sedan dess börjat äta betydligt mer hälsosamt än den tidigare dieten av sushi, cup ramen och annan färdigmat från närbutiken. Väldigt mycket billigare också.
Nu sätter jag igång riskokaren när jag kommer hem från skolan och får riktig mat trettio minuter senare. Om jag fattade hur den funkade skulle jag till och med kunna ställa in timern så att riset var kokt när jag kom hem, men det har jag inte orkat försöka mig på. Och så känns det jobbigt att veta att jag måste fara hem då, så att riset inte blir dåligt, det tar bort lite spontanitet från vardagen. För det finns alltid saker som händer här.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
