Our freedom’s a joke, we’re just taking a piss
Nu är typ allt fixat med resan till Australien. Om två veckor åker jag. Brinner förmodligen upp direkt jag lämnar flygplanet.
Jag känner mig lite stressad över hur jävla snabbt tiden går. Jag har varit här i nästan två och en halv månad här nu och det känns som att jag nyss kom hit. Tiden går väl snabbt när man har roligt (men tänk vad det måste gå sakta för alla som saknar mig hemma… :P). Snart är ju terminen slut (man har fyra terminer per läsår här i Japan) och min halvårsvistelse har förbrukats till hälften. Fast jag har i och för sig nästan bestämt mig att försöka stanna i ett helt år istället, om det funkar med CSN-lån och sådant. Det känns dumt att inte stanna så länge jag bara kan när jag ändå är här. Och tänka på vad jag skall göra när jag kommer hem känns väldigt jobbigt…
Men visst saknar jag Umeå och familjen och sånt, det är ju klart. Det kommer att bli en konstig jul utan alla. Det blir kanske lite lättare att klara av i och med att jag kommer att hänga på stranden och krama känguru-bäbisar, men det kommer ändå vara tråkigt att inte vara med Farmor och familjen där framför TVn och kolla på Kalle Anka. Fast mest kommer jag nog sakna kakorna, hihi.